Jan Lindhagen var en av socialdemokratins mest begåvade och särpräglade intellektuella personer. I min ungdom hade jag förmånen att samverka med den då redan etablerade och kontroversielle Lindhagen. Han gick ur tiden sommaren 2010. Häromdagen dök han upp i nutiden igen.
Statsvetenskapsprofessor Anders Lidström har nyligen presenterat forskarrapporten "Socialdemokratins tillbakagång 1973–2014". I det avslutande kapitlet i rapporten sammanfattar och diskuterar Lidström rapportens resultat. Lidström skriver: "Med fyrtio års horisont kan vi konstatera att det var Lindhagen som hade rätt."
Anders Lidström refererade till den debatt som Lindhagen och sociologiprofessorn Walter Korpi förde i partitidningen Tiden efter valet 1976 då S förlorade regeringsmakten efter 44 obrutna år vid rodret. Jan Lindhagen "menade att de pågående samhällsförändringarna i form av minskad industrialisering och befolkningsomflyttningar gradvis rycker undan förutsättningarna för en socialdemokratisk politik. Hans förutsägelse var därför att stödet för partiet skulle komma att minska framöver." Walter Korpi hävdade å sin sida att det var "politikens innehåll som förklarade tillbakagången för partiet och inte strukturförändringar."
Anders Lidströms rapport visar solklart att S inte har strukturförändringarna på sin sida. Under den period han granskat har partiet förlorat en tredjedel av sitt väljarstöd i riksdagsvalen. Minskad industrisysselsättning, mer utbildad befolkning, ökat välstånd, urbanisering och ett minskat "socialt tryck" att hålla sig kvar i fadershuset är enligt Lidströms rapport de fem mest påtagliga strukturförändringarna på den socialdemokratiska minuslistan.
De regionala variationerna är dock stora och oförklarade. Skulle allt slaviskt bero på strukturer så borde S vara betydligt svagare i till exempel Sundsvall, Värmland och Närke än vad som är fallet. Jämfört med dessa områden har S närmast kollapssiffror i Södra Norrland, Bergslagen och Sörmland; i den regionen ingår även Norrköping i Lidströms rapport.
Det är på tok för tidigt att börja fila på S dödsruna. Dels därför att det med dagens minskningstakt tar 90 år innan det är slut. Dels och framförallt därför att det inte finns någon naturlag som säger att S måste vara en fånge i sina forna framgångsstrukturer. Dags att rota fram Lindhagens böcker ur lådorna. Han kanske inte bara hade rätt. Han kanske får rätt till slut?
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se