Svar på ”Men vad tycker du då?”, 22/1.
Tar man upp tabubelagda områden till debatt blir man lätt åthutad med nedsättande omdömen, förlöjligad, eller pådyvlad åsikter man inte framfört. Johan Cederlund (JC) tycks inte kunna förstå hur någon kan ”bara” försvara yttrandefriheten. Om jag nu inte startar nya debatter om de ämnen jag tog upp som exempel den 14/1 så är jag en feg Brasklappsskrivare!
Men låt mig som slutkläm på denna debatt tillmötesgå dig, JC, och kommentera ett av exemplen: forskning på HBTQ. Hörde nyligen hur en forskare, som höll föredrag om skillnaden i hjärnreceptorer mellan heterosexuella män och män som var transvestiter, fick motta glåpord som ”nazist” från auditoriet.
Visst, man kan tycka att viss forskning, exempelvis diabetesforskning, är viktigare, än viss annan forskning, exempelvis hur stor andel av transvestiter som blir lyckliga den dag de förstår att de inte är heterosexuella, eller huruvida det med en medicin under spädbarnsåret skulle gå att förhindra till exempel slutlängd över 2 meter, dyslexi, homosexualitet, infertilitet eller andra avvikelser från normalområdet, som utan att försämra vederbörandes människovärde kan göra livet lite svårare.
Folk må tycka sådan forskning är ”förlegad” men man bör ha rätt att bedriva sådan forskning (om man har resurser) utan att bli anklagad för att vara ”nazist”, homofob, eller att bara vara avlägsen släkting till Einstein.