I förra veckan aviserade regeringen att man ämnar ha med en flygskatt i höstbudgeten. En skattehöjning, alltså? Nej då. Det handlar om att flygbolagen, och i förlängningen vi flygresenärer, för första gången får betala några tior för att vi besudlar klimatet när vi flyger.
Enligt branschen kommer förstås allt att gå fullständigt åt helvete i och med detta. Ingen kommer vilja åka längre än till Kimstad, tusentals kommer att förlora jobben och hela befolkningen norr om Gävle kommer att snöa in för all framtid. Hur ska de kunna ta sig?! Ja, redan ryktet om en flygskatt har gjort att flygbolag har stoppat allt sitt interna klimatarbete och plockat fram de gamla fulplanen igen i protest.
Jo, jag förstår den del av kritiken som handlar om att detta är symbolpolitik utan större klimatnytta. Men jag blir också så evinnerligt trött av att perspektivet aldrig får räcka längre än den egna näsan, och att det alltid ligger så nära till hands att ta till överord och domedagsvokabulär när ens egen lilla verksamhet kortsiktigt riskerar att påverkas.
För vad handlar detta om? Jo, en resa till London eller Kreta kommer med den nya flygskatten att kosta cirka 80 kronor mer. En resa till Bangkok eller Sydney ökar med 430 kronor. Jag gissar att det inte kommer att få chockföljder i svenskarnas resandemönster, vad Braathens än säger.
Flygpriserna har sjunkit i samma takt som jobbskatteavdrag och annat har gjort såna som jag rikare. Klart att vi åker till Thailand varje år. Det är ju asgött att få lite sol och en mustig Massaman när Sverige endast bjuder mörker och griljerad grisstjärt. Men är det rimligt? Och har vi verkligen råd i längden?
1960 kostade en enkel flygresa till Bangkok 52 000 kronor omräknat till dagens penningvärde, så en jul i Phuket har inte alltid ingått i existensminimum för en genomsnittlig medelklasskonsument.
När det gäller den riktiga domedagen – den som inte innebär kränkningen i att tvingas ta tåget till Kalmar – tycks vi nu vara ytterst nära att tippa över punkten där en framtid av klimatkatastrofer är helt oundviklig.
Professor Johan Rockström, en av världens ledande klimatexperter, jämförde i Dagens Industri härom dagen klimatförändringarna med att krocka med en asteroid. Om 98 procent av världens samlade expertis hävdade att krocken skulle ske och att vi kunde hindra den till en kostnad av max två procent av BNP – visst skulle vi göra det även om det kortsiktigt påverkade vår ekonomi negativt? Självklart. Men varför gör vi inte så nu?
Jag har svårt att se att ett par hundralappars höjning per biljett kommer att driva några flygbolag i putten. Tyvärr kommer det nog inte rädda glaciärerna heller. Förhoppningsvis kan det leda till att någon tycker att det är värt att ta tåget från Stockholm till Kalmar, men ännu hellre: bli början på en tid där de som bestämmer på allvar vågar utmana de högljudda ekonomerna om att bygga ett samhälle som håller i längden.