Det parkeringshus som växer fram vid den nya simhallen är uttryck för en förlegad planeringsidé. Det påminner om 60-talets sämre inslag i stadsbyggnaden. Genom att döpa om parkeringshusen till ”mobilitetshub” har man haft förhoppningar om att skapa något ”nytt och spännande”. Det vi ser i stadsmiljön är däremot oproportionerligt och föga stadsmässigt. Ett 8-våningshus P-hus känns som ett främmande inslag i stadsbilden. Lösningen med parkering i en separat byggnad har kommunen tvingat fram genom att i detaljplanen förbjuda parkering i garage under kvarteren.

Därmed har man i stadens mest centrala delar utsläckt värdet av marken under jord. Om man placerat bilarna under jord hade man i stället kunna använda P-hustomten till att bygga bostäder. Kommunen hade kunnat sälja rätten att bygga parkering under jord och därmed fått en kvalitativt bättre parkering vad gäller närhet till bostäder och simhall och även bättre komfort, då parkering under jord ger varmare inomhusklimat. Stora P-hus blir otrygga platser, det är bättre att bryta upp dessa i flera olika parkeringsenheter. I detta fall blir det dessutom fler bilrörelser i området genom att man koncentrerar parkeringen till en i stället för sex olika platser.

Det kommunen netto går miste om är att sälja byggrätter för bostäder på den tomt där man nu uppför P-hus. Det rör sig om cirka 60 miljoner som man avstår från genom en planeringsprocess som till stor del saknar ekonomisk styrning. 

Linköpingslistan var det enda parti i kommunfullmäktige som förordade parkering under jord och sa nej till P-huset vid den nya simhallen. Vi hanterar Linköpingsbornas gemensamma marktillgångar ansvarsfullt. Det är nödvändigt om vi ska kunna öka resurserna till kärnverksamheterna, förskola, skola och omsorgen.