Ännu en gång uttalar sig Hans Stålner självsäkert, aggressivt och svepande om hur Linköping är och bör vara och om hur Linköping uppfattas av omvärlden.
”Linköping betraktas i dag som en något anonym småstad utan egentligt stadsliv” skriver han bland annat. Av vem då? Av Stålner själv måhända. Stålner, själv stockholmare, har tagit på sig att i det obskyra nätverket ”Storstad Linköping” vara självutnämnd expert både på Linköpings framtid och på omvärldens syn på Linköping. Varför då? Med vilka syften?
I en artikel nyligen i Corren (19/10) skrev Johan Sievers om nätverket: ”Nätverket har ett hundratal medlemmar som arbetar mer eller mindre aktivt med att trycka på för att Linköping ska utvecklas i en mer urban riktning." Vilka är det hundratalet medlemmar man talar om? Är det de som registrerat sig på nätverkets webbplats för att kunna följa debatten? Själv är jag registrerad där, men det innebär ingalunda att jag delar nätverkets åsikter. Av de fyra personer som uttalar sig för nätverket i Sievers artikel bor en i kommunen, i Ljungsbro.
Det behövs sannerligen en debatt om stadens tillväxt och växande. Men ta hjälp av de experter som finns i staden och som känner dess historia och kultur och lita inte på självutnämnda experter med obefintlig förankring i stadens dagliga liv.
Angående omvärldens syn på Linköping så träffar jag ofta personer som besöker Linköping för första gången och som, tvärtemot Stålner, uppfattar staden som både levande, intressant och med stora historiska och kulturella värden.
När det gäller sakfrågan så ska inte järnvägen byggas för att de som reser förbi ska kunna titta på staden – utan järnvägens enda funktion är att frakta människor och gods till och från Linköping.
En järnvägsbro genom staden vore en miljömässig katastrof för dem som bor här.