I ett debattinlägg i Corren den 30/10 menar Roland Larsson att vi bara har en demokratimodell att hålla oss till i kommunpolitiken, den parlamentariska modellen där partitillhörigheten utgör grunden för förtroendeuppdrag. Han missar att den föreningsdemokratiska modellen, där själva medlemskapet är grunden, kan var ett minst lika demokratiskt styrsystem och att dessa två modeller gott kan samverka på den kommunala nivån.
Den kommunala verksamheten styrs i alltför hög grad partipolitiskt. Partierna har redan på riksplanet dragit upp snäva ramar inom vilka en kommun kan agera. Det borde finnas plats för personer som inte vill gå ut öppet och binda sig partipolitiskt att med sina erfarenheter och kunskaper bidra till driften av den kommunala verksamheten. Personer som jobbar i näringslivet borde ha mycket att bidra med av sakkunskap och erfarenheter. Många upplever dock en motsättning mellan affärsverksamhet och att genom partipolitisk verksamhet stöta sig med kunder.
Att man går så långt att man partipolitiserar de kommunala bolagens styrelser visar på ett politiskt systemfel. Det innebär att urvalsgrunden inte är först och främst kompetens och erfarenhet från respektive bransch utan graden av politiskt aktivitet. Man ska således gå på partimöten, stå vid torgbordet, gå på stan och dela ut flygblad samt numera också gå omkring och knacka dörr hemma hos folk för att sälja in det egna politiska budskapet. Det är genom att bidra i dylika aktiviteter som man meriterar sig för ett uppdrag inom en kommunal nämnd eller en bolagsstyrelse. I dessa bolagsstyrelser är det dock ekonomisk analysförmåga, strategiskt affärstänkande, sakkunskap samt framför allt förmågan att tänka och agera självständigt som är det viktiga.
Det lokala politiska systemet är starkt när det gäller skola och omsorg. Till exempel har ordföranden i Linköpings två skolnämnder livslång erfarenhet inom skolans värld. Men när det gäller resursoptimering, ekonomisk förvaltning, byggnation och samhällsplanering finns inte motsvarande erfarenhet. Det vore väl en fördel om någon av ledamöterna i byggnämnden och övriga myndighetsnämnder haft juridiskt arbete, att någon av ledamöterna i samhällsbyggnadsnämnden hade erfarenhet av byggbranschen eller fler än någon enstaka ledamot i de stora kommunala bolagsstyrelserna hade vd-erfarenhet eller annan livslång erfarenhet från den aktuella branschen. Motsvarande jämförbara kompetens finns inom den politiska styrningen av skola och omsorg.
Man skulle vilja se något av partierna i Linköping öppnar upp inför kommunvalet nästa år och ger plats för icke partimedlemmar till olika uppdrag.
Den parlamentariska demokratimodellen kan gott kompletteras (obs kompletteras inte ersättas) med inslag från föreningsdemokratin, där partierna utser lämpliga kommunmedborgare till förtroendeuppdrag oavsett partipolitisk tillhörighet. Jag tror att en öppenhet och ett välkomnande av icke partimedlemmar till kommunala uppdrag paradoxalt nog skulle komma att stärka de politiska rikspartierna.