Svensk sjukvård ska bedrivas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Märkligt nog gäller detta inte övergripande politiskt-administrativa beslut, vilket tidvis får egendomliga effekter.
Sålunda läser man i Corren 23 juli, att landstinget i Östergötland numera betraktar sina lustgasutsläpp som ett miljöproblem.
Om beslutsfattarna tagit reda på fakta - exempelvis genom att fråga förre professorn i anestesiologi vid Göteborgs universitet, Ola Stenqvist - hade de fått reda på följande:
1. Lustgas är en naturlig komponent i atmosfären, cirka 300 ppb (miljarddelar).
2. Den ojämförligt största källan till lustgasutsläpp är naturliga biologiska processer hos mikroorganismer i (regn)skogar och hav; 4-6 miljoner ton.
3. Jordbruket svarar för 1,6 miljoner ton.
4. Förbränningsmotorerna - framförallt katalysatorerna - levererar cirka 240 000 ton.
5. Sjukvården finns inte med bland de tolv största utsläppskällorna - varav den sista anges släppa ut 12 000 ton per år.
6. Totalt blir de årliga globala utsläppen av lustgas 6,5-7 miljoner ton - varav mänsklig aktivitet, inklusive jordbruket, står för cirka 2,5 miljoner ton per år.
Skattas sjukvårdens globala utsläpp av lustgas till 10 000 ton per år, blir det alltså 1,43 promille av 7 miljoner ton. Läggs därtill, att lustgasen står för 10 procent av koldioxidens klimatpåverkan, finns mycket goda skäl att fråga, om inte skattebetalarnas pengar kan användas bättre än till inköp av lustgasdestruktorer - vars drift dessutom kostar både pengar och energi.
Sjukvårdens största utsläppskälla är förlossningsavdelningarna - där lustgas är en viktig teknik för snabb smärtlindring. På Universitetssjukhuset i Linköping föder två kvinnor av tre utan ryggbedövning, och det är rimligt att anta, att åtskilliga klarar detta tack vare lustgasen.
En av mina uppgifter är att lägga ryggbedövningar på förlossningen, men jag ställer mig mycket tveksam till, att sjukhuset skulle ha narkosläkarresurser att två- eller tredubbla denna verksamhet. Att i stället hänvisa mammorna till "andnings- och avslappningsövningar" låter som en blandning av politisk korrekthet, okunnig cynism och lika okunniga förhoppningar.
I ett avseende riktas intresset rätt: Lustgas kan vara ett arbetsmiljöproblem på förlossningssalarna, men de utsläppen hamnar hur som helst inte i destruktorerna - i alla fall inte förrän man skapat fungerande gasevakueringssystem.
Sammanfattningsvis går det inte att komma förbi, att Sveriges sjukvårdshuvudmän väljer att investera stora pengar för att lösa ett näst intill obefintligt problem - med fel teknologi!
Varför?