Skolan i Sverige är ett politiskt slagfält. När den senaste Pisaundersökningen klargjorde att svenska elever har fått sämre kunskaper, så började politiker från alla läger symtomatiskt nog att skylla på motståndarna. Det är väl vad man ska vänta sig då vi är på väg in i en valrörelse. Men det tycks finnas en verklig svårighet att frigöra skolpolitiken från politiska ideologier.
Naturligtvis måste lärare, elever och föräldrar anstränga sig för att utbildningen ska ge goda resultat. Men vi måste också våga ifrågasätta en del reformer.
Flera skolforskare anser att det fria skolvalet är den stora boven i dramat, eftersom det gör att segregationen ökat inom svensk skola.
Vi har fått många skolor och klasser som till stor del saknar studiemotiverade elever, där det saknas tillräckligt många draglok som bidrar till en positiv och läsvänlig atmosfär.
Men att ifrågasätta det fria skolvalet är inte populärt. Det är enklare att utlova tidiga betyg eller fler lärare, eller katederundervisning, vilket låter konkret och bra även om ingetdera kanske rättar till det allvarligaste grundfelet. Vågar politiker och vi väljare fatta verkligt svåra beslut, som att kanske ta bort det fria skolvalet?