Ordföranden i samhällsbyggnadsnämnden, Elias Aguirre, menar att värnandet om ”många gamla, vackra och viktiga byggnader” inte får hindra oss att ”utveckla och förbättra” Linköping (Ordet fritt 19/8). Jag tolkar det som att han menar att det finns en motsättning – att det inte går att göra bådadera,
Inget kan vara mera fel. Det krävs bara mer fantasi och större politiskt mod. Mod hos nämnden att ompröva sina åsikter och beslut, mod att lyssna på andra, och fantasi att hitta kreativa lösningar. När Statens fastighetsverk kritiserar nämnden väljer Aguirre att ”ta strid” (Ordet fritt, 8/8) i stället för att lyssna, begrunda och ompröva nämndens beslut. Det är olyckligt.
De planerade byggnaderna vid Storgatan har med rätta kritiserats för att de är för höga och inte stilmässigt passar i miljön vid slottet. Alltså: Bygg lägre och vackrare! Området kring Slottet har klarat av både Landstadshuset och Stadsbiblioteket, framför allt på grund av dessa byggnaders begränsade höjd.
Ingen kan väl på fullt allvar hävda att ett parkeringshus gör Linköping vackrare eller attraktivare? Det finns redan alldeles för många parkeringshus som förfular staden. För att lösa parkeringsfrågan bör parkeringar läggas under jord. Gräv djupare under nybygget vid Eddan, bygg underjordiska parkeringar framför Katedralskolan och Folkungaskolan och varför inte under ”Kungsträdgården” mellan Slottet och Landstadshuset. På sikt bör även Baggen och Druvan ersättas av bostadshus med underjordiska garage.
Vad som gör Linköping vackert och attraktivt för turister, för inflyttande och för oss som redan bor här, är just den medeltida miljön i stadens absoluta centrum. Begår vi våld på den kommer staden att uppfattas som sönderbyggd och förfulad och attraktionen kommer att minska i stället för att öka.
För övrigt anser jag att Linköping behöver ett skönhetsråd.