Kommunen subventionerar Linköpings flygplats genom ett avtal med Saab. För 2010 bidrog kommuninvånarna med 22 miljoner kronor. Avtalet löpte dock ut för över ett halvår sedan och ett nytt är på gång. Men frågan vi borde ställa oss är om kommunen alls ska ingå ett nytt avtal. Trots allt har kommunen att prioritera mellan olika verksamheter som ska skattefinansieras. Vård, skola och omsorg tillhör områden som normalt behöver, och ofta förutsätter, finansiering från det offentliga. Pengar som satsas på att understödja flygverksamheten skulle istället kunna göra stor skillnad om de tillfördes välfärdssektorn.
Ett sådant exempel är förskolan. Där finns ett tydligt behov av mer personal för minskade barngrupper. Nedskärningarna 2009 till följd av finanskrisen innebar ungefär 70 färre årsarbetare, från en redan ansträngd situation. Flygsubventionen skulle nästan ensamt räcka till att finansiera en återställd bemanning. Insatser som direkt skulle komma våra barn till nytta och dessutom förbättra en många gånger ohållbar arbetsmiljö för de anställda.
I bjärt kontrast till denna konkreta välfärdssatsning tillförs flygplatsen skatteunderstöd. En verksamhet som knappast kan sägas tillhöra kommunal kärnverksamhet. Dessutom är frågan om det ens kan räknas som god ekonomisk hushållning då det handlar om verksamhet som borde konkurera på marknadsmässiga villkor. Som om detta inte vore skäl nog så bidrar skatteunderstödet till en uppenbart miljöförstörande verksamhet. Miljonssatsningarna på flygplatsen rimmar därför illa med alliansens klimatmål att Linköping ska bli koldioxidneutralt till 2025.
Miljöpartiet anser att vi varken kan blunda för välbehövliga välfärdsinsatser eller det faktum att kommunen subventionerar verksamhet som sliter på miljön. Låt oss se längre än vad landningsbanan räcker och satsa på barn, unga och gamla!
Nils Hillerbrand, gruppledare för Miljöpartiet de Gröna i Linköping