Varför händer vissa saker när och där de händer? Den frågan upptar intresset hos mängder av forskare, ideologer, filosofer, politiker och hos många andra av oss vanliga dödliga. 

Det som händer när och där försöker somliga pressa in i sina färdiga tankesystem och ideologiska kluster. Det beror på att vi flyger, det beror på marknaden, det är skolans fel, högerns fel, EU: s fel, Trumps fel, invandrarnas fel och/eller vårt eminenta samhällssystems förtjänst. 

Hanne Kjöller ställde i helgen frågan "Varför blir vissa gängkriminella?" i en krönika på DN: s ledarsida. Hon gav också svaret: "Det måste vara för att de kan. Och för att de väljer det."

I sin text argumenterar hon sedan noggrant för sin tes. Det hon framförallt vänder sig mot är den på sina håll förhärskande tankeslingan om att det är "fattigdomens fel" att Sverige sedan några år tillbaka upplever en hausse för dödlig gängkriminalitet. 

Fattigdom och misär är självklart en drivande kraft för många saker; däribland ökade risker för kriminalitet. De allra flesta fattiga människor väljer dock att inte ge sig in i kriminalitet. Sannolikt – nu gissar jag bara utifrån FN: s så kallade Milleniemål om fattigdomsbekämpning – så är det långt fler fattiga människor som väljer att jobba, plugga och satsa stenhårt för att ta sig ur fattigdomen än som väljer att ge sig in i kriminella gäng med fattigdomen som ursäktande sköld. 

Hanne Kjöllers text får mig att tänka på historikern, författaren, fotografen, kommunpolitikern, med mera Jan Jörnmark i Göteborg. I sin bok "Krisen" (2013) skriver han om den smått livsavgörande aha-upplevelse  som drabbade honom när han i en bok om det forna Östtyskland fick syn på ett citat av den gamle bolsjeviken Leo Trotskij: "Samhällsutvecklingen bestäms av det naturliga urvalet av tillfälligheter." 

Plötsligt såg Jan Jörnmark lösningen på den ekvation som marridit honom hela livet. Frågan som plågat honom under alla år är varför saker och ting händer när och där de händer? Svaret: "Det händer därför att det är möjligt!"

Tillfälligheter och personliga val var officiellt utrotade i Sovjetdiktaturen. Diktatorn Josef Stalin  såg också senare till att mörda Trotskij som flytt till Mexico. 

Åter till den svenska nutiden. Det är kort sagt för lätt att söka sig till utanförskap och kriminalitet. Staten gör det möjligt att gå i undermåliga skolor, staten visar att småpojkar kan begå brott efter brott utan någon påföljd att tala om, staten delar ut bidrags- och kriminalitetsunderlättande "samordningsnummer" till främlingar utan identitet.

Vi har en uppförsbacke. Det behöver bli lättare att välja jobb och studier. Det behöver bli svårare att välja mord och förtryck. 

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se