Visst behöver rättsväsendet många och välslipade verktyg för att slå tillbaka mot kriminella och för att knäcka gängen. Men när jag träffar närpoliser och frågar vad som behövs för att vända utvecklingen är svaret alltid det samma: ”Satsa på skola. Låt oss göra vårt jobb och se till att skolan fångar upp ungar i riskzonen”.
Den sociala forskningen är också rörande enig om att ingenting är så viktigt som skolan. En skola som ger varenda barn en god utbildning och framtidstro, men också kompenserar när hemmiljön brister i omsorg, gränssättning och social fostran.
Kort sagt: Skolan. Det är i skolan vi kan hitta verktygen för långsiktigt hållbar förändring.
Senast Sverige gjorde en riktigt stor förändring av skolan var friskolereformen i början av 90-talet. Jag har inget principiellt emot att vissa skolor drivs av andra än kommunen. Inte så länge de följer läroplanen, har en rättvis antagning och inte använder skolpengen till vinstutdelning. Men vi måste orka se på systemförändringens resultat.
I dag har vi ett skolsystem som i sig bidrar till ökad segregation. Det leder tveklöst till konkurrens och betygsinflation när skolor tillåts agera på en marknad, som vilken annan. Trots att systemet skenbart ger alla en lika chans har ojämlikheten i skolresultat i stället ökat. Dessutom läcker skolsystemet pengar. De skattepengar vi betalar till utbildning ger också ekonomisk vinst till skolkoncernernas ägare.
Det är helt orimligt att det här systemet tillåts leva vidare, med ytterst små justeringar. Sverige är det enda land i världen med en så genommarknadiserad skola. Det är illa för eleverna och för skattebetalarna. Dessutom motverkar det polisens arbete för att bryta brottsligheten.
I dag är det Barnkonventionens dag. Sverige var ett av de första länderna som ratificerade konventionen. Vi var också första land i världen att förbjuda barnaga. Vi har en stolt tradition av att sätta barnen främst. Men dagens skolsystem gör det motsatta.
Våra barns skola och framtid är alldeles för viktig för att leka affär med. Det är dags att göra upp med 90-talsteorin om att välfärd kan styras enligt marknadens logik. Alla barn behöver den bästa skolan och det är vuxenvärldens ansvar att inte en enda unge sviks, lämnas efter eller riskerar att hamna snett.