Lagom till examen pågår en debatt om hur lata och bortskämda våra ungdomar är. Lyckade, etablerade vuxna sprider ohämmat fördomar om den generation som i spåren av pandemin försöker ta plats i vuxenvärlden. Det är inte bara pinsamt och okunnigt, utan också riktigt elakt. Varje ung generation har sina problem att brottas med. Minst av allt behövs ett förment förminskande från oss som tagit oss igenom och tryggt landat långt in i vuxenlivet. 

I alla tider har vuxna sett ner på unga och deras förmåga. Jag skulle vilja hävda att vi har motsatsen till lata ungdomar. De som nästa vecka lämnar skolan har verkligen fått kämpa. De har pressats, stressats, mätts och bedömts i en skola med allt högre krav. Dessutom lever de i ett ständigt flöde av bilder och filmer på till synes lyckade och lyckliga människor. Och som om det inte vore nog ska de ut och möta en vuxenvärld som både förminskar dem och deras förmåga, samtidigt som den förvägrar dem rätten att ta plats. Drömmen om en egen lägenhet är för de allra flesta ung som en avlägsen hägring. Och den arbetsmarknad de ska ut på är total High Chaparral. Inte minst unga drabbas av stenhård konkurrens, sms-kontrakt och den moderna formen av daglönearbete. 

Det är inte konstigt att förskrivningen av lyckopiller och insomningstabletter till unga ökar. I dag äter var tionde kvinna mellan 18 och 25 år antidepressiva läkemedel, och det är alltså bara de som diagnostiserats och där en läkare förskrivit medicinering. Det borde vara en larmklocka. Våra unga skriker åt oss att något är fel, att vi gör dem illa. 

Det är hög tid för vuxenvärlden att ta ansvar. Rensa upp i träsket av otrygga anställningar, bygg fler billiga hyresrätter och gör skolan till en trygg plats för lust att lära. Det går. Om bara den politiska viljan finns kan vi ge våra unga hopp och framtidstro, och en väg in i vuxenlivet. 

I veckan som kommer tar nästan hundra tusen ungdomar i det här landet studenten. I vita klänningar och nyköpta kostymer och lite fnissiga efter champagnefrukost kommer de krama om oss tårögda föräldrar med plakat. On top har just de här ungdomarna tvingats till att ha halva sin gymnasietid digitalt. Det kommer krävas extra för att ge också dem chansen att få bli vuxna på riktigt. Det minsta vi kan ge dem är att inte beskylla dem för att vara lata när de äntligen tagit sig igenom hela skolsystemet.