Limmud är en stor mötesplats för judiskt lärande om allt mellan himmel och jord. Under lördag kväll och hela söndagen genomfördes ett hundratal seminarier med stora och entusiastiska deltagarskaror. Jag var där och fick uppleva ett fantastiskt diskussionsklimat!

 En programpunkt som tilldrog sig extra stort intresse var besöket av Sveriges utrikesminister Ann Linde. Under en timmes  samtal som proffsigt leddes av journalisten och moderatorn Sharon Jåma fick Ann Linde chansen att tala direkt med kritiska medborgare.

När Sveriges nya S-ledda regering under Stefan Löfven 2014 erkände Palestina som en självständig stat reagerade Israel starkt och förklarade att Sveriges utrikesminister - som fram till i september i år var Margot Wallström - inte var välkommen till Israel. Det bistra förhållandet mellan Utrikesdepartementen i de båda länderna består ännu.

Ann Linde navigerade skickligt och med inlevelse mellan alla de grynnor och skär som ryms i Israel-Palestina-Sverige frågan. Erkännandet av Palestina ligger fast, sa Ann Linde. Hon tyckte det var rätt då och att det är rätt nu. "Sverige står för en två-statslösning för Israel och Palestina. Då måste det ju finans två stater", sa Ann Linde. Även om jag själv är och var tämligen skeptisk till erkännandet av Palestina - jag ser det mer som ett utslag av en önskan om att ge utrikespolitiken lite Palmeanska konfliktmönster - så får jag ju tillstå att Linde har en poäng. En tvåstatslösning kräver rimligtvis två stater.

Hon fick frågor om erkännandet "haft någon betydelse i demokratisk mening?"

"Nej, det har det inte", sa Ann Linde. Linde beskrev  det som att Hamas inrättade en "islamistisk diktatur" i Gaza efter valet som Hamas vann 2006. Sedan dess har det inte hållits några val. 

Utrikesministern förklarade att hon var mycket angelägen om att få till normala förbindelser med Israel. "Blir jag inbjuden till Jerusalem så tar jag första bästa planet ner i morgon", sa Ann Linde.

Från publiken kom flera kritiska frågor. Linde fick kritik för att hon som handelsminister bar slöja under ett statsbesök  i Iran 2017. Utrikesministern gav ett svar – som utöver att vara ljuv musik i mina öron – så att säga knöt ihop den socialdemokratiska säcken.

"Vi vill tala med alla. Om priset för att tala med ledningen i Iran är att bära slöja så betalar jag gärna det priset. I den andra vågskålen låg nämligen möjligheten att direkt till ledningen framföra kritik mot fängslandet av flera namngivna fackföreningsledare. De flesta på den lista vi lämnade över har nu släppts. Det var definitivt värt en slöja", sa Ann Linde och fick stormande applåder. 

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se