Intervjun genomfördes i samband med att Persson fick Gilel Storch priset. Han har fått priset för sin "ihärdiga bidrag i kampen mot antisemitism och konstruktiva insatser för att etablera och stödja utbildning, forskning och vidmakthållandet av minnet om Förintelsen".
Han ger bakgrunden till att han på 1990-talet drog igång upplysningsprojektet "Levande historia" om Förintelsen. Persson levererar ett politiskt djup och personlig tankemöda som i mina ögon är det som karaktäriserar honom som politiker och person.
Wolodarski frågar honom om han kände att det fanns ett "helhjärtat stöd" för det han gjorde med Levande historia som statsminister. Perssons svar är befriande i dessa ängsliga tider: "Varför ska man gå och känna sånt? Jag var övertygad om att jag hade rätt. (--) Det fanns säkert de som tyckte att det var onödigt och fel. Men de tog aldrig debatten med mig. Jag fortsatte."
Hans pådrivande engagemang för Levande historia innebar att han gick i närkamp med antisemitismen som gärna blandar samman staten Israel med hur "de där judarna är".
Göran Persson säger i intervjun att han givetvis förstod att han utmanade med sitt engagemang för Israel: "I mitt eget parti? Absolut. Det var inte bara mitt eget parti. Det var en stor del av den svenska intellektuella eliten som fanns i den uppfattningen. Jag tror aldrig jag förlorat en debatt om Israel därför att jag har börjat i frågan om demokrati och öppenhet, och då får man titta på de grannar som finns i regionen och jämföra med dem."
Det är så det hänger ihop; som Persson själv brukade runda av sina resonemang.
Han är bekymrad över utvecklingen i Sverige och inom delar av S. "Jag tror att du har fått in i Malmös SSU-grupper en väldigt stark influens från Mellanöstern, där man har haft staten Israel som sin främsta fiende. (--) Det finns stor anledning till självkritik."
Den tidigare riksdagsledamoten och kvinnoförbundsordföranden Nalin Pekgul (S) är inne på samma tema i ett färskt inlägg på sociala medier: "Jag är troende muslim och socialdemokrat. Mitt hjärta går sönder av att se människor i mitt eget parti stödja muslimsk högerextremism."
Både Persson och Pekgul visar på nödvändigheten av att stå upp för det som är rätt och riktigt när det kommer till islamism och antisemitism i och utanför de egna leden. Den nuvarande S-ledningen har tyvärr en del att bevisa i de sammanhangen.