I veckan rapporterade Corren om att 70 östgötska byggföretag gick i konkurs under 2024, 25 procent fler än året innan.
Hela förra året präglades av lågkonjunktur. Och regeringen lyckas med konststycket att förlänga och fördjupa nedgången. Konjunkturinstitutet (KI) sa innan jul att vändningen i svensk ekonomi kommer dröja längre än beräknat eftersom regeringens politik försämrar hushållens köpkraft. Uselt för landets ekonomi och för de vanliga familjer som brottas med dyr mat och höga elpriser.
Jag vill inte säga att Tidöpartierna är korkade. De vet mycket väl att det bästa sättet att ta sig ur en lågkonjunktur är att stimulera ekonomin, alltså att satsa på bostadsbyggande, investera i vägar och järnvägar och se till att vanligt folk har pengar över att handla. Men de vill inte. De vill hellre lägga statens gemensamma resurser på sänka skatten för de allra rikaste. Trist. Det motarbetar både jämlikhet och tillväxt. Konkurserna fortsätter stå som spön i backen och arbetslösheten stiger.
Det vore bra om regeringen kunde svälja sin stolthet och acceptera att deras politik bara fungerar i solsken. När det blåser hårt krävs mer än att hälla pengar över rika. Då borde varje ansvarsfull politiker orka prioritera om.
Efter mycket om och men kallar arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) till presskonferens med anledning av den höga arbetslösheten. Jag rattar in webbsändningen på regeringens hemsida, trots att jag mycket väl vet att det egentligen är finansministern och näringsministern som har makten att göra något åt situationen.
Det fanns en del utbildningssatsningar i det han presenterade. Bra. Människor som hamnat utanför arbetsmarknaden behöver rustas med ny kunskap för att komma in igen. Men i övrigt var arbetsmarknadsministerns ambitioner en besvikelse.
Efter en inledning om att det inte är något skamligt i att vara arbetslöshet så slutar han ändå i att skambelägga den enskilde arbetslöse. Hans verktygslåda innehöll övervägande saker som ”mer kravbaserat”, att ”strama åt regelverket” och ”kännbara sanktioner”. Då ska man minnas att Sverigedemokraterna förra året bröt sitt vallöfte och gick med på stora försämringar i A-kassan.
Ingen som blivit av med jobbet i närtid kan påstå att det är ett slappt lyxliv. Dessutom vill de allra flesta människor göra rätt för sig och ha ett jobb. Att göra livet än svårare för den som blivit av med jobbet skapar inte ett enda nytt arbetstillfälle. Det gör bara människor fattigare och puttar dem än längre från arbetsmarknaden.
Veronica Palm är politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten.