Programledaren Anders Holmbergs vinkel var att försöka pressa Strömmer med frågan om regeringen avsåg att ålägga offentliga tjänstemän att följa lagen? Med större allvar än annars så slog det mig där framför skärmen hur oerhört kämpigt det är och kommer att bli för regeringar att på allvar etablera reformer som återreglerar invandringspolitiken till vettiga och socialt hanterbara volymer.
Sverige har genomgått många stora sociala förändringar. Från ett mycket fattigt land till ett mycket rikt land i dag. Från ett arbetsliv som dominerades av landsbygdens yrken till ett arbetsliv som i huvudsak är kopplat till industri, handel och offentlig samhällsförvaltning. Från en befolkning som tunnades ut av en omfattande arbetskraftsutvandring till en befolkning som förstärktes av en omfattande arbetskraftsinvandring. Från en lågutbildad befolkning och till en hyggligt välutbildad befolkning.
De politiska förändringarna har dock inte varit särskilt stora. Sedan Socialdemokraterna bröt fram som det största partiet för mer än hundra år sedan så har samma socialdemokratiska parti varit det helt dominerande regeringspartiet. Partiet har tagit till sig små och stora sociala förändringar och påföljande värderingsskiften och varierande tidsandor på ett oftast besinnat, reformistiskt och pragmatiskt sätt.
Vår nutids stora sociala förändring utgörs av en dramatiskt stor utomeuropeisk invandring som saknar koppling till arbete. Denna påtagliga sociala förändring har även varit dynamon för stora politiska förändringar. Sverigedemokraterna som föddes som en rasistiskt influerad sekt på 1980-talet fick luft under vingarna när Socialdemokraterna för en gångs skull helt tappade greppet om socialpolitiken och gick vilse i invandringsfrågan. En skicklig partiledning i SD fick även draghjälp av att Moderaterna var inne i en mycket invandringsliberal fas för 20–25 år sedan.
Nu är SD ett av de tre stora partierna i riksdagen. Vilket tydligt visar den sociala och politiska sprängkraften i invandringsfrågan. Moderaterna nu och Socialdemokraterna för senare regeringar behöver orka hänga i. Vare sig Gunnar Strömmer eller Magdalena Andersson bör darra på manschetten. Socialstaten behöver rycka upp sig: Att offentliga tjänstemän gör sitt och anmäler om de ser att människor som befinner sig olagligt i Sverige tar del av offentlig service är förstås lika naturligt som att tjänstemännen anmäler om de ser att barn far illa.