I det uppdraget prövades hon hårt; dels av skogsbranden 2014, dels av den invandringskris som på allvar växte till sig runt 2012 och som kulminerade i Norberg några år senare.
Tidigare i veckan kom Åsa Erikssons bok "Farväl till Bullerbyn?" ut på socialdemokratiska Tidens förlag. Jag har längtat efter en bok som den här. Det var verkligen på tiden att en socialdemokrat i karriären skriver en bok om de stora folkliga verkligheterna och därför personligt och politiskt tar sig an invandringspolitikens motsägelser och bekymmer.
Åsa Eriksson skriver: "Det räcker inte med att människor får en fysisk plats att bo på; vi måste också få tid och möjlighet att ge de nya människorna en plats och en uppgift i vårt samhälle och en chans att förklara vad som förväntas av dem här. Annars går det åt skogen."
Det är ingen slump att jag skriver att Åsa Eriksson är "i karriären". Människor som vill uppåt och framåt skriver nämligen en viss sorts böcker; om de nu alls skriver böcker. Att Åsa Eriksson mitt i karriären skriver om den misslyckade invandringspolitiken – i stället för att tugga vänsterteser om intersektionalitet, rasism, väder och/eller höjda skatter – är därför en uppmuntrande signal om ett sunt uppvaknande inom de regeringssugna delarna av socialdemokratin.
Åsa Eriksson är full av egna erfarenheter om det hon skriver. Vilket märks. Det är lite surrigt och motsägelsefullt här och där. Det är ingen superbra bok hon skrivit. Vilket är bra. Livet är inte superbra. Inget är superbra. Socialdemokratin är inte superbra. Det är därför många medborgare gärna förlikar sig med Socialdemokraterna.
Åsa Eriksson åker i sin bok runt och frågar flera äldre och omtyckta socialdemokrater om varför S skaffade sig "skygglappar" om invandringspolitiken; och i sin förlängning kriminaliteten? Bra och kloka synpunkter förs fram av bland andra Ulrica Messing, Lars Stjernkvist och Lena Hjelm-Wallén.
En samtalspartner är Anna-Greta Leijon som hade hand om invandringsfrågorna i regeringen 1974–75 då det kom många assyrier på en gång till bland annat Södertälje. Leijon berättar att hon slets mellan krav från lokala socialdemokrater som ville få stopp på invandringen och kyrkliga krafter som ville att alla skulle stanna. Hon dryftade saken med sin chef, statsminister Olof Palme. "Du kan dra olycka över oss om för många kommer hit", sa Palme.