Det är väl bra, men ärligt talat så kommer nog de flesta inte jobba där utan ta vilket extrajobb som helst för att dryga sin skrala ekonomi.

Skälet till att det överhuvud taget behövs ett fribelopp är ju för att studiemedlet är så himla lågt. Nästan alla studenter behöver jobba vid sidan av för att få det att gå ihop. Samtidigt kräver vi att de ska studera på heltid.

Men, tänker du kanske, en tjugoåring kan väl bo på nitton kvadrat och leva på nudlar och billig öl? Jo visst, ett tag kan man det. Och nog är studielånen förmånliga jämfört med alla andra. Men inte vill vi se på studietiden som man förr såg på lumpen? En tid som varje kille räknade bort som en paus från sitt vuxenblivande, och som man sedan aldrig kom tillbaka till (annat än i plågsamt omständliga höhö-skämt).

Jag vill ha en framtid där högre utbildning är tillgänglig för fler och under hela livet. Inte för att alla ska bli professorer. Det vore ju en katastrof. Utan för att arbetsmarknaden förändras, för att kunskap är lätt att bära och för att alla människor utvecklas.

Den som i dag börjar sitt vuxenliv i kassan på Ica tänker sällan att hon ska bli kvar där resen av livet, även om hon trivs med jobbet. Ändå kan det rulla på och drömmen om att bli sjuksköterska läggs på is. Men när barnen börjat skolan och livet får struktur kan det hända att hon vill gå vidare.

Om hon ska kunna ta steget krävs mer än dagens studiemedel. Även om hon jobbar kvar extra i kassan och får tillägg på studiemedlet för att hon har barn, så är risken stor att hon tvingas avstå. De ekonomiska förutsättningarna och ett statligt system har då begränsat en människas möjlighet att förverkliga sina drömmar. Dessutom går landet miste om en dedikerad sjuksköterska. 

Även om hon skulle sluta på Ica efter något år och tar sin sjuksköterskeexamen strax efter att hon fyllt tjugofem, så vill hon kanske något mer tjugo år senare. Nog ska en fyrtiofemårig sjuksköterska kunna vidareutbilda sig till barnmorska, eller skola om sig till något helt annat?

Studiemedelssystemet borde göras om i grunden och studier betraktas som den gemensamma investering det faktiskt är. Vi investerar i människors möjlighet att förverkliga sina drömmar. Men också i landets förutsättningar att växa och utvecklas. Med den utgångspunkten blir studielön, i stället för studielån, det självklara steget framåt.