Likadant var det i Navesta, Vivalla, Rinkeby och flera andra delar av Sverige. Det finns inget försvar för våld i någon form. Våld mot poliser, som har som uppgift att upprätthålla lag och ordning, är inte bara våld mot den enskilde utan också mot rättsstaten. Det är helt oacceptabelt och går inte på något sätt att ursäkta.

Med det sagt så är det heller inte försvarbart att ett stolpskott åker på påskturné för att sprida hat, hota med skändning och elda till upplopp. Han nådde sitt syfte genom att kasta bensin rakt in i en orolig glöd.

Ilska och vanmakt, det är vad jag känner inför det som skedde den helg då kristna firade påsk, muslimer ramadan och judar pesacha. En helig helg för alla de tre abrahamitiska religionerna. Även för en helt icketroende som mig så är påsken en viktig högtid. Ledigt, vår och kravlöst firande. Och mycket godis. Men den här påsken bröts av med skrämmande rapporter om hatpropaganda, upplopp, skjutningar och brinnande polisbilar. 

Ilska och vanmakt, men också oro. Djup oro för tillståndet i landet. Vi kan inte ha det så här. Men också oro för att det ropas fram enkla lösningar från spridda håll. Någon vill ge polisen vattenkanoner, en annan göra det förbjudet att bränna koranen och ytterligare några tar chansen att generellt hojta efter strängare straff och hårdare batonger. 

Det är möjligt att delar av lösningen finns där, eller i någon av alla de andra mer eller mindre genomtänkta idéer som kastats fram under veckan som gått. Men om man tar sig tiden att tänka en extra minut inser nog de allra flesta att det inte finns någon enkel lösning, eftersom det inte är ett enkelt problem.

Hur jag än vrider och vänder så kommer jag tillbaka till att bristen på tillit och respekt är det riktiga problemet. Ett samhälle som glider isär, där tilliten till rättsväsendet vacklar och respekten för andra människor sviktar. 

Det går inte att lagstifta bort ondska, bara dess konsekvenser, men det går att bygga tillit och respekt. Vägen till ett samhälle som håller ihop, där vi litar på det gemensamma och respekterar våra medmänniskor, går tveklöst genom jämlikhet. Det går inte att isolera påskens händelser från samhället runt omkring. Tvärtom. Den är en konsekvens av det, av ökad polarisering, ojämlikhet och brist på tillit och respekt. Detta sagt utan att förminska de brott som begåtts. Den som begår brott ska lagföras, så klart. Men det räcker inte för att bygga ett bättre Sverige för både de som bor i skrytvilla och de som bor i Skäggetorp.