I sin senaste kolumn (7 november) är Huitfeldts anslag detta: "Politikerna har pudlat om migrationen – nu är det dags att be om ursäkt för de naiva marknadslösningarna i välfärden."

Jag ger honom rätt i det mesta som han tar upp i sin kolumn. Utifrån att ha följt honom i ett par decennier på den skattefinansierade publicserviceradion SR och på den privatfinansierade publicserviceredaktionen Kvartal så har jag ett grundmurat förtroende för Jörgen Huitfeldt och hans omdöme. Han strävar på för att vara så sann och relevant som möjligt.

Jag har tidigare i mitt liv varit involverad i såväl partipolitiken som i stora och små utbildningsföretags styrelser. Under snart 30 år har S- och M-regeringar administrerat politiken där fristående aktörer stadigt vuxit till sig inom vård/skola/omsorg. De allra flesta av de privata verksamheterna håller hög kvalitet och är kostnadseffektiva för skattebetalarna. Vilket framför allt beror på att de flesta som gav sig in välfärdsverksamheterna i Sverige var seriösa. De politiska regelverken har däremot redan från start varit vidöppna för skurkar och charlataner. Som Huitfeldt pekar på i sin kolumn så har det offentliga liksom aldrig begripit de kommersiella drivkrafterna. 

Redan i mitten av 90-talet, under min tid som ordförande för Friskolorna i Sverige, varnade jag offentligt för riskerna med de på tok för låga tillträdeskraven och den obefintliga handels- och vandelsprövningen av hugade fristående aktörer. Nu är vi i ett läge där välfärds- och arbetslivskriminaliteten har blivit allvarliga samhällsproblem. Snart sagt vartenda bidrag från ROT till assistansersättning, hemtjänst, tandvårdsstöd och skolpengar ligger öppna och skyddslösa. Det finns starka skäl för M och S och övriga partier att skippa propagandan för och emot för att i stället ta ansvar för sunda och skarpa villkor för skattefinansierade välfärdsverksamheter. Vi behöver passa oss för "privatiseringsparadoxen"; statens kontrollapparat sväller i takt med antalet privata leverantörer. Vi behöver passa oss för "planekonomiproblemen"; kreativitet, konkurrens och valmöjligheter riskerar att förtryckas och förbjudas rakt över. Det allmänna behöver ha stort inflytande över privata aktörers etablering. Ingen privat eller offentlig aktör ska kunna välja bort kunskap och ansträngning.