Januari, årets fattigaste månad, men också den månad då den nya statsbudgeten börjar gälla.
Jo, det blir sänkt skatt, men som alltid mest till de som tjänar bäst. En familj med två vuxna som tjänar 35 000 respektive 42 000, tjänar ynka 482 kronor i månaden på höjt jobbskatteavdrag. Den som tjänar lägre eller är ensamstående får naturligtvis ännu mindre tillbaka.
Samtidigt innehåller budgeten exakt noll kronor i ökade generella statsbidrag till kommuner och regioner, trots att vi vet att välfärden går på knäna och verkligen skulle behöva extra resurser.
Men det mest smaklösa är ändå den där extra skattesänkningen för rika. För att kunna gynna de mest välbeställda än mer tar regeringen och Sverigedemokraterna bort nedtrappningen av jobbskatteavdraget. Med den listiga konstruktionen kan de få till extra sänkt skatt bara för de som tjänar över 64 600 kronor i månaden.
Det betyder att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson ger sig själva en bonus på mer 3 000 kronor varje månad.
Det är som sagt alltid så att den som tjänar mest får mest vid skattesänkningar, men den här metoden slår orättvist på en helt ny nivå. 4,7 miljarder kronor av våra gemensamma resurser avsätter de i statens budget för just den här rikingbonusen.
Det här är alltså vad Tidöpartierna i ett trängt ekonomiskt läge väljer att lägga 4,7 miljarder på i stället för sjukvård, bostadsbyggande, äldreomsorg, brottsbekämpning, pensioner eller höjt barnbidrag.
Hur många är vinnarna då? För det är ju några fler än Kristersson och Åkesson som tjänar storkovan på deras skattesänkning.
Jo, det är 3,86 procent av landets befolkning som får dela på de 4,7 miljarder kronorna. Eller omvänt: 96,14 procent som inte får någon del alls av pengarna. Föga förvånande bor de allra flesta av de som tjänar på det i huvudstadens små blå kranskommuner. I Danderyd är det 16,46 procent som får den extra skattesänkningen och på Lidingö 12,97.
För kommunerna i Östergötland ligger snittet på 1,92 procent som får del av den extra skattesänkningen. Här bor helt enkelt färre sådana människor som regeringen och Sverigedemokraterna gillar och gynnar. Men här bor människor, många och helt vanliga människor som brottas med att få januarilönen att räcka hela månaden eller i alla fall fram tills barnbidraget kommer.
Att Tidöpartierna tycker om orättvisor är inget nytt, men att just nu när landet befinner sig i lågkonjunktur, när arbetslösheten stiger och matpriserna har ökar med 25 procent, ändå ösa pengar över de rikaste, det är bara smaklöst.
Veronica Palm är politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten.