Det blir ju inte ledigt om man inte har något att vara ledig ifrån, sa Pippi Långstrump när hon ville börja skolan i december för att få jullov.
De allra flesta av oss vill göra något. Vi vill ha ett jobb.
Det ger både lön och jobbarkompisar. Och den där sköna känslan av att göra rätt för sig, vara en dela av ett större sammanhang. Det är så vi bygger ett samhälle som håller ihop.
Det är ett misslyckande att människor inte släpps in på arbetsmarknaden och att deras vilja att bidra inte tas tillvara. För att bygga en positiv framtid för oss som bor i det här landet så är det helt centralt att bryta arbetslösheten.
Och vad gör då regeringen? Ja, inte vad de borde i alla fall. De tänker i vanlig ordning bak och fram.
De öser pengar över de allra rikaste, i tron att det motiverar dem till att vara mer produktiva. Samtidigt låter de arbetslösheten stiga, underinvesterar i arbetsmarknadsutbildningar och vägrar kicka igång bostadsbyggande med ett statligt produktionsstöd. Få saker är så bra för att dämpa arbetslöshet som bostadsbyggande. Varje byggnadsarbetare ger jobb åt tre till.
De har i stället kommit på idén att hota de som står allra längst från arbetsmarknaden. I veckan som gick förslog regeringen ytterligare krav på den som har försörjningsstöd, alltså det vi brukar kalla för socialbidrag.
Hela idén bygger på att regeringen tror att folk vill leva på existensminimum. Riksnormen för försörjningsstöd är 3 800 kronor i månaden för en ensamstående (sammanboende får än lägre). Det ska enligt Socialstyrelsen räcka till livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning och telefon.
Det är ytterst få som tycker det är ett glassigt liv. Men nu ska de alltså hotas med att få än lägre ersättning om de inte ”aktiverar sig”.
Problemet är inte viljan till aktivitet utan att det inte finns tillräckligt med jobb. Om man vill ha aktivitet ut ur försörjningsstöd så vore det smartare att satsa på en ekonomisk politik för jobb och tillväxt och på utbildningar, SFI, praktikplatser och rehabilitering, sådant som rustar människor för arbetsmarknaden.
Det blir nämligen inte fler jobb för att arbetslösa blir fattigare. Det är lika dumt som att tro att någon blir friskare för att man försämrar sjukförsäkringen.
Till skillnad från de som tjänar över 62 000 kronor i månaden, som får massiva skattesänkningar, ska alltså sjuka och arbetslösa motiveras genom mindre pengar i stället för mer. Men vet ni vad? Fattigdom löser varken arbetslöshet eller sjukdom.