Johan Wänström är forskare på Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet. I den offentliga sektorns branschtidning Dagens Samhälle berättar Wänström om en studie där han granskat orsakerna till att Socialdemokraterna och Moderaterna allt oftare styr tillsammans ute i Sveriges kommuner. S och M ingår tillsammans i 57 kommunala styren i Sverige. I 20 kommuner – som till exempel Linköping – styr socialdemokrater och moderater i ensamt majestät. Wänström har intervjuat politiker i 17 av dessa 20 kommuner.
Ganska många i Wänströms studie upplevde att de styren man suttit i tillsammans med ett eller flera småpartier lätt blev "tjafsiga" och utan den handlingskraft och stabilitet som man önskade. När små partier ingår i koalitioner så kräver de ofta förtur för just sin "speciella fråga" vilket försvagar politikens förmåga att ta hand om medborgarnas angelägenheter på ett brett och folkförankrat sätt.
Därför är det inte märkligt att S och M i Linköping beslöt sig för att styra tillsammans. I Norrköping provade Moderaterna i stället att styra med hjälp av det tredje största partiet Sverigedemokraterna. Det samarbetet sprack nyligen. Men det var knappast SD:s fel. Det var i stället småpartier som bröt sig ur samarbetet med hänvisning till tämligen diffusa "mjuka värden". I region Östergötland har Marie Morell (M) ett liknande styre som hennes partisyster i Norrköping Sophia Jarl just har fått se gå i graven.
Den politiska terrängen har förändrats i Sverige de sista 15–20 åren. Det som hänt är att Socialdemokraterna har blivit mindre och att Sverigedemokraterna har blivit större. Vi har därför nu tre partier som är påtagligt större än de andra; tre partier som stora delar av vanligt folk inte tycker är så där hemskt jättekonstiga. Och därmed gäller en ny mandatmatematik för regeringsbildare: Två stora partier behöver vara på samma sida om inte tjafsiga småpartier ska få för mycket makt.
Jag är lite orolig för att S håller på att gå vilse i den nya terrängen. På riksplanet har M och SD etablerat ett samarbete som utgör ett stort hot mot Socialdemokraternas traditionella dominans. Att kriga mot M+SD-regeringar på tjafsiga småpartiers villkor kommer inte att vara framgångsrikt för S i en samtid som är i stort behov av ett par, tre nya rejäla kärnkraftsreaktorer, en stram invandring, nya fängelser och hög aktivitet i Nato.
Fotnot. Veckans krönika är Widar Anderssons sista i Corren. När Folkbladet läggs ner vid nyår blir Widar frilansskribent och han kommer då fortsätta som S-märkt krönikör ett par gånger i veckan i Norrköpings Tidningar. Alla som har en premiumprenumeration av Corren, digitalt eller papperstidningen, har tillgång till NT.se, så ni som vill fortsätta läsa Widar hittar honom där. Ni loggar in med samma inloggningsuppgifter som till Corren.se.
Jag har framfört ett varmt tack till Widar för hans bidrag här i Corren i flera års tid. De har betytt mycket för bredden i vårt opinionsmaterial. I fortsättningen är Veronica Palm den S-märkta krönikören i Corren. Hon skriver varannan vecka.
Christer Kustvik, chefredaktör