Resultatet var inte särskilt upplyftande för regeringen. Enligt DN/Ipsos anser 54 procent av väljarna att det är dags för regeringsskifte vid nästa val. Endast 27 procent tycker att det bästa är att nuvarande S-MP-regering sitter kvar. Vilket är uppseendeväckande låga siffror för en regering vars två partier i vart fall borde skramla ihop runt 30 procent i stöd. Betänker vi sedan att regeringen stöds av minst två partier – jag tycker nog att även Vänsterpartiet borde räknas till den övriga Januarigruppen med C och L eftersom det faktiskt var Vänsterpartiet som var tungan på vågen när Löfven valdes till statsminister i januari 2019 – så framstår 27 procent som sensationellt dåligt.
Enligt DN/Ipsos finns det även bland de väljare som föredrar C och L "en tydlig majoritet som hoppas att Socialdemokraterna och Miljöpartiet ska tvingas packa flyttlådorna och lämna Rosenbad." Med tanke på att det var 56 procent av riksdagsledamöterna som inte röstade nej då Stefan Löfven valdes för ett och ett halvt år sedan så är det politisk dynamit att den sittande regeringen landar på så svaga siffror som man gör i DN/Ipsos.
Moderaternas väljare i synnerhet, men också borgerliga väljare i allmänhet tycks enligt DN/Ipsos kunna fördra att det krävs samarbete med SD för att kunna bilda en annan regering än en socialdemokratisk. Stämmer undersökningen någorlunda så är det snart dags att konstatera att beröringsskräcken till SD har klingat av ute i de breda medborgarlagren. Självfallet finns det andra och starka uppfattningar kvar därute i folkhavet.
De uppfattningarna räcker dock inte på långt när till för att försörja en regeringskonstellation vars minsta gemensamma nämnare är att stoppa och hindra SD från att få mer inflytande än vad de redan har. Väljare med ett sådant kynne kan förse Centerpartiet – om nu Annie Lööf tycker att det är det politiska livets mening – och Vänsterpartiet – och kanske även MP – med hyggliga väljarandelar vid nästa val.
För regeringspartiet Socialdemokraterna finns det dock föga matnyttigt att hämta i ett sådant block. En betydande del av S väljare består fortfarande av människor i LO-yrken och av människor som är pensionärer från LO-yrken. Här överflyglar sakfrågeintresset – pensioner, socialförsäkringar, löner och arbetsvillkor med mera – definitivt SD-skräckintresset. Det här vet tänkarna inom S. Pallar man med att lägga om kursen? Det är den stora frågan.