Jag besökte Palestina och Israel för första gången för snart 25 år sedan. Jag var ung och sög i min av allt jag såg. Olivträd, Via Dolorosa, böljande landskap, kyrkan i Betlehem, myllrande marknader och ungdomar på båda sidor som organiserade sig för fred. Men starkast intryck gjorde de tungt beväpnade vakterna vid gränsövergången till Gaza.
Ja, man kunde resa in och ut ur Gaza på den tiden. Det var några år efter Osloavtalet och det kändes i luften att fred var möjligt för de krigströtta folken i både Israel och Palestina. Det fanns hopp.
Sedan vände utvecklingen. Ockupationen hårdnade, muren restes, fattigdomen på Västbanken fördjupades och Gaza isolerades. I den myllan växte terrorgruppen Hamas sig allt starkare.
I dag är det 42 dagar sedan deras attack mot en musikfestival i sydöstra Israel. Över 260 människor sköts till döds, nästan lika många togs som gisslan och dödandet koordinerades med fler attacker inne i Israel. Ett fruktansvärt terrorattentat.
Allt sedan dess har Israel hävdat sin rätt till vedergällning. Och det har man enligt krigets lagar. Men det som skett i Gaza den senaste månaden är långt över folkrättens gräns. Dödandet är massivt och riktat mot drygt två miljoner människor i praktiken är instängda på en yta inte större än halva Öland.
Mat, medicin, vatten, elektricitet … Allt tar slut. Kommunikation slås ut och humanitära transporter hindras. Gatorna är fyllda av döda kroppar och rasmassor efter utbombade hus. Fler än 11 000 människor har dödats i Gaza den senaste månaden. Nästan hälften av dem är barn.
Dödandet måste få ett slut. Vi kan inte förlita oss på att Hamas skyddar den palestinska civilbefolkningen. De är en terrororganisation och har helt andra intressen och mål. Omvärlden måste ta ansvar. Nu krävs eldupphör, fri lejd för allt humanitärt stöd till Gaza, frigivning av de gisslantagna israelerna och att fördöma både Hamas och Israels massiva dödande av civila.
De senaste veckorna har drömmen om fred i området tagit många steg bakåt. Just nu är vi i ett akut läge. Nu måste dödandet stoppas. Men för att nå fred krävs mer. Ockupationen måste upphöra, muren rivs och de illegala bosättningarna upphöra. Då kan palestinier och israeler leva som grannar i två fria stater inom säkra och erkända gränser. Bara så kan krigshetsande höger i Israel och terroristorganisationer i Palestina förlora sitt grepp om regionen.
Det känns väldigt länge sedan jag promenerade över gränsen till Gaza, precis som att fred känns väldigt avlägset, men jag tror på det goda i människan och på att alla folks frihet är vägen till alla folks fred.