SD fortsätter till skillnad från andra liknande partier i Nordeuropa att göra bra valresultat. Sören Holmberg sa: "Jag tror jag vet varför."
Holmberg talade om SD:s "tre fronter". Han hänvisade till undersökningar som visar att det är "oavgjort" mellan SD och S om att vinna arbetarväljare, och "oavgjort" mellan SD och Moderaterna om att locka väljare från företagarleden och att SD nu är "större än Centerpartiet" bland jordbrukarna.
Sören Holmberg har bra koll. Vid sidan av snart ett halvt sekel i den svenska val- och politikforskningens tjänst vid universitetet i Göteborg så drog han och professorskollegan Bo Rothstein år 2004 igång institutet "Quality of Government". Institutet samlar in data om samhällsstyrningen/politiken i hela världen. Vilket betyder att han bland mycket annat vet mycket om upp- och nedgångar för nationalistiska/populistiska partier. Och i den kretsen sticker Sverigedemokraterna ut.
På knappt 25 år har partiet gått från en tillvaro med rasbiologiska irrläror, fighter med slagsmålsvänstern, till att bli Sveriges näst största parti med hög trovärdighet bland arbetare, företagare och bönder.
I botten av alltihop ligger invandringsfrågan. Inte några slemma tankar om att människor med annat ursprung än svenskt (det vill säga i stort sett alla på jorden) skulle vara en sämre sorts varelser än svenskar. Sådant har inga stora valkretsar. Det som fick SD att på allvar närma sig de basala verkligheternas folk var däremot de samhälleliga konsekvenserna av en slappt reglerad invandring i en högbeskattad välfärdsstat med hög tillit. Att M, S och C valde att klassa rimlig kritik mot de konsekvenserna som orimlig rasism; det bidrog förstås till SD:s växande väljarstöd. Inget konstigt med det.
Det unika med SD är – om jag förstår Sören Holmberg rätt – att partiet fortsätter växa i val efter val. Protesten och missnöjet har sin plats i partiet; så är det. Men de viktigaste förklaringarna till den långa serien av valframgångar är att SD nått fram till stabilt verklighetsnära väljarbaser som arbetare, företagare och jordbrukare. Precis som med alla partier är det fritt fram att tycka vad man vill om SD som parti. Men handen på hjärtat, nog är det rimligt att ett parti av den här storleken och utvecklingen nu kanske är i färd med att ingå i ett regeringsunderlag? Sådan är ofta den parlamentariska demokratins gång.