Modigt beslut att inte stänga ned

I veckan släpptes coronarestriktionerna och snart klassas sjukdomen inte längre som samhällsfarlig i Sverige. Efter två år är vi ute på andra sidan.

När beskedet kom fick jag en bubblande lust att gå på krogen till efter midnatt, stå nära andra vid en stökig bardisk och spruta diskmedel i Filbyterstatyn, skriver Veronica Palm i dagens krönika.

När beskedet kom fick jag en bubblande lust att gå på krogen till efter midnatt, stå nära andra vid en stökig bardisk och spruta diskmedel i Filbyterstatyn, skriver Veronica Palm i dagens krönika.

Foto: Fredrik Persson/TT

Krönika2022-02-12 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När beskedet kom fick jag en bubblande lust att gå på krogen till efter midnatt, stå nära andra vid en stökig bardisk och spruta diskmedel i Filbyterstatyn under en vinglig väg hem på natten. Sen kom jag på att jag snart är femtio och var helt nöjd med att sova gott när restriktionerna hävdes. 

Nog finns det tusentals detaljer i den svenska coronastrategin som kunde varit bättre. Att vi inte testade och smittspårade i början till exempel, eller det politiska debaclet kring munskydd eller inte. Det är alltid lätt att se i backspegeln vad som borde eller inte borde gjorts. Vi lär ha år av backspegelstittande framför oss. Aningen ödmjukhet skulle jag önska i det. För ärligt talat: Ingen visste vad det här var för något när det exploderade, eller hur omfattande det skulle bli. Varje beslut fattades med den då tillgängliga informationen, och bättre än så går inte att göra. 

Jag kan förstå desperationen som fick många länder att helt stänga ner för att minska smittspridningen, men är tacksam att Sverige valde en annan väg. Dels för att lockdown kanske inte var så verksamt. Forskningen är oenig om huruvida det faktiskt minskade dödligheten i covid-19. Dels för att det var ett modigt och medvetet val där andra negativa konsekvenser låg i den andra vågskålen. 

Det är statistiskt säkerställt och oemotsägligt bevisat är att det egna hemmet är den farligaste platsen för en kvinna att vistas på. Kvinnojoursrörelsen kan vittna om fler samtal och oro under restriktionerna. Att inte stänga ner samhället helt har kanske till och med räddat kvinnoliv. 

På samma sätt har valet att inte stänga skolorna varit bra. Barn som lever under svåra hemförhållanden har inte isolerats med en pappa som slår, en mamma som dricker eller utan vuxna som tar ansvar och ger en god omvårdnad. Barn har drabbats hårt av pandemins effekter, med inställda handbollscuper, semestrar och födelsedagskalas. Delar av deras vardag har ändå fått vara normal. Att inte stänga skolorna kan varit det modigaste beslutet när en global pandemin rullade in över landet.

Avslutningsvis vill jag påminna om att det fortfarande finns rekommendationer. 1, Vaccinera dig. 2, Var hemma om du blir sjuk. 3, Om du är ovaccinerad, undvik trängsel. Den sista punkten går ju lätt att slippa genom att ta vaccinet sig. Så gör det. Vaccinera dig och ta din booster när du blir erbjuden.