Nyligen höll Damberg en pressträff där han lanserade nya satsningar på kameraövervakning och polisnärvaro i brottsbelastade förorter. Det är bra. Det bästa med Mikael Dambergs framträdande var emellertid att han bröt den trista trend av förminskande och förnekande som tyvärr präglat mycket av regeringens kommunikation på det kriminella fältet. Enligt TT: s referat var Dambergs ansats uppfriskande nog att säga som det är: "Ser man på det dödliga skjutvapenvåldet så har det ökat betydligt det senaste året. Andelen fall av dödligt våld där skjutvapen har använts har mer än fördubblats på senare år," sa inrikesministern.
Mikael Damberg visade själv upp de dystra siffror som annars brukar vara förbehållna oppositionens utspel och pressträffar. TT rapporterade: "339 skjutningar har inträffat fram till och med november i år. Det kan jämföras med 297 samma period förra året. Antalet skadade var till och med november i år 107 och antalet döda 42. De siffrorna kan också vara på väg mot ett dystert rekord."
Dambergs attityd är helt rätt i mina ögon. Ett av våra största inrikesproblem är solklart den gangsterliknande kriminalitet som under det senaste decenniet skjutit upp Sverige i en mycket ovan topp i de tabeller där antalet gangstermord, skjutningar och sprängningar jämförs mellan olika länder.
Gangsterismens koppling till en utdraget misslyckad integration på grund av en på tok för omfattande invandring har starkt bidragit till den politiska passivitet som kännetecknat både Reinfeldts och Löfvens regeringar. Vare sig M eller S har lyckats få till regeringskoalitioner som varit ändamålsenliga för uppgiften att få stopp på "Gangsterparadiset" som påpassligt nog var titeln på DN-journalisten Lasse Wierups nya reportagebok som kom tidigare i år.
Wierup visar övertygande och exempelrikt att det verkligen inte är en isolerad socialdemokratisk regeringssjuka att inte vilja se vad som händer/inte se det komma därför att det inte passar in i regeringspusslet i stort: "Riksrevisionen visade i en rapport att Reinfeldts regeringar drev en ”migrationspolitik nästan helt utan konsekvensanalys när det gäller integration, sysselsättning, kriminalitet och säkerhetshot.”
En svala gör ingen sommar. Så är det. Mikael Dambergs attityd är hur som helst uppmuntrande. Ska det förekomma optimism hos en regering så ska den vara realistisk. Allt annat är sådd på hälleberget.