Annie Lööf är driven och målmedveten som få. Hon vill väldigt gärna ro sin hållning från 2019 års regeringsbildning i hamn. Priset är förstås att hon sannolikt får frisera sitt ytterkantsmotstånd för att eventuellt kunna angöra regeringsbryggan vad det lider.
I intervjun med Expressen (9/3) inleder också Lööf de glidningar i språk och ordval som är nödvändiga. Hon är glasklar och oomkullrunkelig i sitt motstånd mot alla former av budgetsamarbete med Sverigedemokraterna. Budskapet är att det aldrig kommer att ske.
När det gäller det andra "ytterkantspartiet" är tongångarna mer finstämda: "Centerpartiet kommer inte samarbeta eller budgetförhandla med Sverigedemokraterna. Vi kommer inte heller vilja budgetförhandla med Vänsterpartiet."
Vi som levt ett tag vet ju att det ibland krävs att man gör saker som man inte riktigt vill. Om inte annat så för husfridens skull. Eller för att få något annat man vill.
Det finns naturligtvis många om och men inom båda de partigrupper som nu växer fram i riksdagen. Till syvende och sist handlar det om hur många mandat som väljarna ger varje parti. Och i det sammanhanget spelar det stor roll hur väljarna uppfattar att partierna hänger ihop.
För Socialdemokraterna innebär den glidande händelseutvecklingen något som nog inte många såg komma för några år sedan. Man blir som man umgås; så lär oss ordspråket. Och en socialdemokrati som alltmer ensidigt umgås med liberala partier till vänster (V, MP) och/eller till marknadsekonomi (C) kommer att behöva anpassa sig till umgänget. Så hänger det ihop.
Det kan vara en vägvinnande förnyelse för Socialdemokraterna. Istället för risken att sakta dö sotdöden som ett alltmer nostalgiskt, förgrämt och falangstridande arbetarparti utan arbetare så öppnar sig möjligheten att axla rollen som ett mer öppet och sansat liberalt regeringsparti för den stora grupp av röstande medborgare som inte ser sig själva som vare sig höger eller vänster.
Det kommer sannolikt att bli en hård strid med Moderaterna om den där regeringsbärarpositionen. Ulf Kristersson kan krydda sitt erbjudande till väljarna med ett regeringsunderlag som även i stort är eniga om en mycket stram migrations- och kriminalpolitik.
Där kommer Socialdemokraterna – givet sitt regeringsunderlag – inte att kunna bjuda emot. Frågan är vad det kommer att betyda om ett och ett halvt år då det är val till riksdagen?