En human och rättssäker asylpolitik kräver att den är reglerad. Det betyder att den som passerar nålsögat får stanna, men också att den som får ett avslag måste lämna landet. I dag har Sverige en fruktansvärt snål asyllagstiftning. Många av de som vi tror omfattas gör det inte, till exempel inte barn i Afghanistan som rövas bort för tvångsrekrytering av talibanerna. 

Den som flyr gör det inte lättvindigt. Tänk dig själv, att lämna allt du har för att ta din familj ut på en livsfarlig resa till något helt okänt. Sedan hamnar du någonstans där allt är annorlunda, men med hoppet att få skydd och leva ditt liv. Var och en som flyr har goda skäl, även om de inte når upp till vårt rigida regelverk. Det betyder att några människor, kanske i väntan på ny prövning, blir kvar efter ett avslag. Inte för att de vill leva som rättslösa och papperslösa, utan för att de helt enkelt inte kan se någon annan utväg.

Nu ska alltså offentliganställda åläggas med angiveriplikt, att ange om de misstänker att någon i verksamheten är papperslös. Förutom det uppenbara, ett angiverisamhälle växer fram, så innebär det tre praktiska problem.

För det första kommer skuggsamhället växa och liv hotas. Den som riskerar att bli angiven på förlossningen kommer föda i en osäker miljö där både barnets och mammans liv riskeras. Samma sak för den vars barn blir sjukt eller den som utsätts för misshandel eller våldtäkt. Ja, alla som behöver akutvård kommer högst troligt avstå och i stället behandlas av klåpare i källare.

För det andra kommer rasismen öka ytterligare. Alla som kan misstänkas vara papperslösa ska anges. Det kommer inte drabba mig, eller människor som ser ut som mig, men min vän Parvin kan mycket väl få frågan ”Har du rätt att vara här?”, trots att hon är född i Sverige. Människor med hijab eller som har svårt att uttala vissa ord kommer tveklöst utsättas för än fler misstänksamma blickar och mer rasism.

För det tredje kommer arbetsmiljön försämras. Angiveriet tvingar professionen att frångå sin yrkesetik. Läkare, barnskötare, sjuksköterskor, socionomer och så vidare har viktiga uppgifter och det är inte att ange sina patienter, förskolebarn, brukare eller deras anhöriga. Dessutom finns risk för konflikt i personalgruppen om någon inte anger vad någon annan anser vara misstänkt. Då kan personal börja ange varandra för bristande angiveri. 

Kort sagt, ett angiverisamhälle leder till stora problem och ökade spänningar. Sverige behöver precis motsatsen, mer av sammanhållning, tillit och trygghet. Och en humanare asylpolitik.