Linköping ser ljuset utanför den dyra tunneln

Politikerna i Linköping tycks nu ha stigit upp ur sin tunnel och sett Ostlänkens verkliga mark- och rälsförhållanden rakt i vitögat.

Muharrem Demirok är kommunalråd för C i Linköping, ordförand ei samhällsbyggnadsnämnden och en av politikerna  som nu stigit upp ur tunneln och sett ljuset i Steninge.

Muharrem Demirok är kommunalråd för C i Linköping, ordförand ei samhällsbyggnadsnämnden och en av politikerna som nu stigit upp ur tunneln och sett ljuset i Steninge.

Foto: Dennis Petersson

Krönika2022-04-02 06:23
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Linköping tar nu intryck av Trafikverkets besked om att förslaget om att ta in den nya stambanan Ostlänkens räls i en tunnel till en station i Stångebro blir alldeles för dyrt. Man har nu i stället i praktiken enats om en markbunden infartskorridor till en station i Steninge; ungefär 500 meter bort från dagens centralstation. 

Det positiva med valet av korridor är att mycket av planarbetet redan är gjort i området. De ungefär tio år av plan- och tillståndsarbete med anledning av Ostlänken som har pågått i Norrköping behöver därför inte repeteras i Linköping. Genom kommunfullmäktiges helt eniga beslut blir det möjligt för Linköping att ”springa ikapp” Norrköping när det gäller Ostlänkenbygget. (Att fullmäktige i sitt beslut håller fast vid tunneln som förstahandsalternativ är endast en politisk manöver ägnad att maskera reträtten.)

Planer och tillstånd kan således vara klara i mycket god tid innan den nuvarande nationella planen för transportinfrastrukturen löper ut 2029.

Att det blir på det viset är mycket viktigt för Ostlänken. Den statliga finansieringen av stambanebygget – där Ostlänken ingår – är nämligen upplagd på det viset att de pengar som finns anvisade i den nationella planen riktas till de platser där ”allt är klart”. Denna modell för finansiering är smart eftersom det triggar kommuner och regioner att föra realistiska och pragmatiska förhandlingar med Trafikverket. 

Norrköping bestämde sig för ungefär 15 år sedan att förorda stambanebygge för 250 kilometer i timmen i stället för höghastighetsbanor. Norrköping anpassade sig också klokt till de ekonomiska realiteterna i Trafikverkets värld. Därför är Ostlänksarbetet igång på allvar och inom en snar framtid kan spaden mer rejält sättas i marken. Att Linköping nu ”springer ikapp” kan innebära att en större del av de statliga miljarderna överförs till östgötsk räls under de kommande åren. 

På de två övriga avsnitten av den nya stambanorna, Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm, finns fortfarande konflikter som försinkar och försvårar arbetet. I väst är man oense om en stations vara eller inte vara i Mölnlycke. I syd (och i rikspolitiken) har Moderaterna svängt från höghastighet till ”Norrköpingshastighet.” Vilket är mycket bra i sak. Men den sena omsvängningen kastar grus i maskineriet. Linköpings uppstigning ur tunneln är därför mycket välkommen.