Man har klivit upp ur tunnlarna och insett järnvägsplanernas realiteter. Den 160 kilometer långa Ostlänkens slutpunkt Linköping börjar därmed bli alltmer redo för byggstart för den största järnvägsinvesteringen på mer än hundra år i Sverige.
I oktober 1991 gav Statens Järnvägar ut rapporten: ”Ett marknadsanpassat framtida järnvägssystem”. Där nämns en ny höghastighetssträcka för linjen Järna–Nyköping–Norrköping–Linköping. Här, för 33 år sedan, kan vi skönja starten för Ostlänken. Men det skulle dröja många år innan planerna på nya och bättre järnvägar längs den södra stambanan började närma sig de politiska och rälsläggande verkligheterna. Det dåvarande Banverkets järnvägsutredning om en ny järnväg på sträckan Järna–Nyköping–Norrköping–Linköping blev klar i slutet av 2008.
Det som i huvudsak har hänt sedan dess är att tidigare tankar på höghastighetståg som skulle plöjt rälsen i sådana hastigheter att sträckan Stockholm–Malmö avverkats på under två timmar, har avlösts av mer realistiska planer på att bygga räls som gör det möjligt att utan större besvär åka mellan Linköping och Stockholm på lite mer än en timme. Och där ungefär är vi nu. Och är det så att Linköpings och Norrköpings kommuner överväger att bygga statyer i samband med att Ostlänken invigs någon gång mellan 2035 och 2037 så förordar jag att statyerna föreställer kommunpolitikerna Paul Lindvall och Lars Stjernkvist. Det var dessa båda realpolitiker som såg till att flummet försvann från rälsen och gjorde lite snabbare tåg på bättre räls till en folklig angelägenhet.
Just nu pågår ett så kallat samråd mellan Trafikverket (en sammanslagning av de tidigare statliga myndigheterna Ban- och Vägverken) och Linköpings kommun. Den vråldyra tunneln in i Linköping som kommunpolitikerna stred för har nu förpassats till de historiska salongerna. Det är bra. Frågan om upphöjt eller marknära läge för den nya stationen i Steninge handlar om pengar nu och om stadsutveckling för kommande sekel. Jag hoppas Kristina Edlund och Niklas Borg i kommunledningen kan få igenom det upphöjda läget. Än viktigare är att förmå Trafikverket att flytta platsen där Ostlänken och södra stambanan ska mötas, från dagens planer på den stadsnära Bergsrondellen, och ut till Sjögestad ett par mil västerut från Linköping. För när Ostlänken väl byggs så kommer även resten av södra stambanan snart att byggas. Så är det bara. Det arbetet bör inte dras igång inne i Linköping.