De så kallade Stockholmskriminologerna med professor Jerzy Sarnecki i spetsen har under många år haft ett stort inflytande på kriminal- och socialpolitiken i Sverige. Jag har i det stora hela ett gott öga till Sarnecki – även om han i satiriska sammanhang brukar kallas för ”Riksförnekaren” – och hans grupp. 

Den socialpolitiska medvetenheten är mycket stark och präglande för Stockholmskriminologerna. All heder för det. När det gäller vår tids snabba ökning av skjutvapenbrott i kriminella gäng och överfallsvåldtäkter har emellertid den mediala uppmärksamheten för Sarnecki med följe haft en närmast destruktiv roll. I dessa frågor har det vetenskapliga perspektivet fått stå tillbaka för en mer politiskt styrd vilja att inte ”öka människors oro” och att inte ”peka ut fattiga och invandrare som gärningsmän.” 

Denna politiska vilja har dessvärre korresponderat väl med viljan hos stora medier och hos statsbärande partier. Som strategi har det dessutom varit höggradigt misslyckat. Människors oro, etablissemangsmisstroende och invandringsnegativism har ökat i takt med varje förnekelse.

Christian Berggren är professor emeritus i industriell organisation vid Linköpings universitet. Hans vetenskapliga förhållningssätt mixas med ett slags entreprenörspersonlighet; han ser luckor och möjligheter för andra perspektiv än de vedertagna. Fundamentet för hans professur är forskning om hur företag agerar på marknader och en inriktning på vad som kallas för ”ständiga förbättringar” genom att lära genom att göra. 

Nyligen publicerade sig Christian Berggren i tidskriften Kvartal. I sin långa artikel tog han sig an uppgiften att ur en "outsiders perspektiv undersöka den Stockholmsbaserade kriminalpolitiska ideologi som fått så stort genomslag i Sverige." 

Berggren borrar ner sig i fyra bärande teman i Stockholmsideologin: Fängelsestraff avskräcker inte. 2. Längre straff fungerar inte. 3. Brottsligheten ökar inte. 4. Invandrarmän är brottsliga på grund av fattigdom. Berggrens kritiska granskning är högst läsvärd. Han visar hur makrostatistik över brottsutvecklingen har använts för att tillbakavisa larm om ökad gängkriminalitet som överdrivna. 

Jag tror inte på konspirationer. Däremot tror jag att vi människor gärna ser det vi vill se. Vill vi till exempel se att brottsligheten sjunker så ser vi det. Vilket blir till ett stort problem när det är medialt och politiskt inflytelserika forskare som blundar. Men en ny tid öppnar sig. Den 2 oktober i år konstaterade till och med DN att "Det dödliga skjutvapenvåldet har ökat i Sverige sedan 2006." Stockholmskriminologin konkurrensutsätts. Det är på tiden.

Christian Berggren skriver: "Misslyckandet för Stockholmskriminologerna att upptäcka och förklara de nya brottstrenderna och vilka grupper som bär upp dem understryker behovet av nya ansatser och undersökningar för att förstå den kriminella dynamik som dolts under makrostatistiken." Rätt så.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se