Tidigare i veckan hade studieförbundet SNS samlat ihop en fyrahövdad höjdarpanel som gav sina tankar och perspektiv på vad som komma skulle efter årsskiftet då Sverige axlar ansvaret som ordförandeland i EU.

Lars Danielsson har en lång diplomat- och statssekreterargärning bakom sig. Nu är han chef för den svenska delegationen vid EU. Ylva Johansson är sedan tre år tillbaka kommissionär i EU med ansvar för migration och insatser mot korruption/organiserad brottslighet. Thomas Östros har likt Ylva Johansson ett förflutet som S-politiker i regering och riksdag och tjänstgör nu som vice ordförande i den mellanstatligt ägda Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. I samma stad och land verkar även den tidigare riksrevisorn och statssekreteraren Eva Lindström som är Sveriges ledamot i den Europeiska revisionsrätten.

Alla fyra lyfte ungefär samma krigs- och energifrågor som självklara huvudfrågor under det kommande halvåret. Nu härstammar förvisso alla fyra i panelen från den socialdemokratiska sfären (vilket säkert kan irritera någon). Jag vil dock hävda att det partipolitiska – M eller S – inte är så avgörande i det här sammanhanget. Det som spelar mest roll är däremot om man arbetar för det mellanstatligt lagda Sverige eller, som framför allt Ylva Johansson, ingår i EU-apparaten. Rättframt, lärorikt och stundtals osvenskt elegant talade de fyra om vilket slags EU vi har och vilket vi skulle vilja ha. Ylva Johansson talade om en kommission som var alltmer "operativ och handlingsinriktad" och som reste mycket för att "massera" motspänstiga medlemsländer. 

Thomas Östros satte ljuset på att EU är något "helt annorlunda" nu sedan Storbritannien lämnat. "Det har blivit mycket svårare för Sverige att säga nej", sa Östros. Lars Danielsson som är den svenska regeringens man i EU invände mot bilden av Sverige som nejsägare. "Och säger vi nej så är det av välgrundade orsaker", sa Danielsson och möttes av leenden i publikhavet. 

EU är en öppen och ständigt krisande demokratispiral i en miljö där Ryssland, Kina och Trump i USA annars sätter mycket av dagordningen. Hjärtat bankar lite extra för EU i dessa dagar. Och tankarna går till Kristersson som nu ska hantera en krigsvinter, en bökig Natoansökan och Sveriges affärer.