Kampen går vidare om det glömda Sverige

Utgången av envigen mellan dessa båda proffs har sannolikt också effekt på nästa regeringsbildning.

Ebba Busch (KD), Nyamko Sabuni (L) och Jonas Sjöstedt (V) efter partiledardebatten om corona i SVT:s Agenda.

Ebba Busch (KD), Nyamko Sabuni (L) och Jonas Sjöstedt (V) efter partiledardebatten om corona i SVT:s Agenda.

Foto: Jonathan Näckstrand/TT

Krönika2020-06-09 07:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Söndagskvällens partiledardebatt i SVT:s Agenda följs av en ny debattrunda i riksdagen i morgon onsdag. Den debatten kommer nog emellertid att överflyglas av att åklagaren i Palmeutredningen har valt att hålla en pressträff halv tio på förmiddagen. Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och kanske någon mer hinner hålla sina ledningsanföranden; sedan tar åklagaren över all uppmärksamhet.

Det har nu gått drygt 34 år sedan den dåvarande statsministern Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm. Åklagaren lär enligt förhandstipsen peka ut en nu död man som skyldig till mordet. Jag hoppas att bevisningen är grundlig och att det öppna såret därmed slutligen kan läkas.

1986 var ett i många stycken helt annat samhälle än det Sverige som dagens partiledare har att debattera och förvalta. Vid valet 1985 fick Socialdemokraterna lite mer än 44 procent av rösterna. Tillsammans med dåvarande Vänsterpartiet Kommunisternas dryga fem procent skapades ett underlag för Palmes regering. Dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg gjorde ett kanonval. "Westerbergeffekten" slog till i tv-utfrågningarna inför valet. Hans markandsliberala framtoning i kombination med partiets kampanjer för människorna i det "Glömda Sverige" slog an hos medborgarna. 

Folkpartiet lyfte framförallt upp de äldres situation i det Sverige som många helst tycktes vilja glömma. Jag läser partiets motion från riksmötet 1985/86 om äldres rätt till "eget rum" när de bor på institution. Kampanjen för eget rum i "långvården" (som institutionerna benämndes på den tiden) var mycket framgångsrik. I vart fall i opinionen. 

I praktiken tycks däremot en hel del ha varit mer nederlagsrikt. En stor del av söndagskvällens partiledardebatt – och de senaste veckornas samhällsdiskussion – har nämligen handlat om vad vi skulle kunna kalla för det glömda Sverige. Det där med "eget rum" är väl i och för sig löst för de flesta. Dagens problem är snarare att det är väldigt dålig koll på alla som springer ut och in ur de där rummen där gamla och skröpliga personer bor. 

När Westerberg fick effekt med det glömda Sverige 1985 så var det inte minst S och M som fick betala med mandat. När det glömda Sverige nu går i retur så skulle jag vilja säga att det står mellan Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson om vem som får ut mest effekt ur sin kritik och retorik. Utgången av kampen mellan dessa båda proffs har sannolikt också effekt på nästa regeringsbildning. Framförallt hoppas jag dock på coronavårens äldreomsorgsmisslyckande ska ha en förbättrande effekt på säkerheten och tryggheten för de äldre i samhället.