Det är ingen hemlighet att jag, på goda grunder, hellre sett att vi stått utanför den där militäralliansen. Men nu är det som det är. Det ligger inte för mig att älta hur det skulle kunna ha varit. Nu får vi som tror på fred rusta oss för att ta den striden på ett nytt slagfält. 

Alla de dubier som funnits inför beslutet, även hos de ivrigaste påhejarna, måste nu ingå i förhandlingarna om vårt medlemskap. Ett ja till Nato är inte detsamma som att lägga sig platt. Tvärtom har Sverige en stark position att ställa krav utifrån. 

Först och främst finns det goda skäl att hävda att Norden ska vara en kärnvapenfri zon. Dessutom bör vi säga nej till fasta Natobaser på svenska mark. Vi måste också säkerställa att Sverige kan fortsätta vara en röst för nedrustning och ickespridning av både konventionella vapen och massförstörelsevapen. Det finns en hel del som går att göra för att inte slarva bort den viktiga svenska rösten i världen, även om vi ansluter oss till en militärallians. 

Jag hoppas på en sansad debatt och i aningen lägre tempo än den som ledde fram till ett medlemskap. Anslutningen är också ett viktigt och stort beslut landet har fattat. 

Beslut som påverkar landets säkerhet och vår relation till omvärlden passar ovanligt dåligt in i den politiska dramaturgin så här bara några månader innan ett val. Politiker tenderar då att vilja söka konflikt. Inte för att politiker gillar att bråka, utan helt enkelt för att en tydlig konfliktlinje underlättar för väljarna. 

Nog har det funnits, och finns än, de som vill piska upp en hätsk debatt kring det säkerhetspolitiska läget. Kanske för att vinna en eller annan osäker röst inför valet i höst. Jag säger inte att det är farligt, men kanske lite oansvarigt. Samtidigt ligger det i sakens natur att varje politiker vill samla så många människor som möjligt kring sin idé om hur framtiden ska formas. Just därför är jag väldigt glad att vi har en statsminister som Magdalena Andersson.

Ända sedan det ryska invasionskriget startade har hon konsekvent sökt samarbete och bred enighet. Som kronan på det valde hon att tillkännage att Natoansökan var inlämnad tillsammans med moderatledaren och statsministerutmanaren Ulf Kristersson.

Det är en otrygg värld. Mer än ett Natomedlemskap inger det trygghet med en statsminister som samlar och står över politiska konflikter. Låt nu förhandlingarna om medlemskap präglas av gemensamt ansvarstagande, trygghet och ett rakryggat Sverige som ställer rättmätiga krav.