Invandrare söker sig till invandrare medan majoritetsbefolkningens svenskar söker sig till mer svenska områden om andelen invandrare blir för hög. Den som vill kan ju sitta på sin kammare och önska sig att vi betedde oss annorlunda. Men önsketänkande om fundamentala samhällsproblem är inte att rekommendera. I flera både små och stora kommuner är redan människor med utrikesbakgrund så pass många att klassisk integration har spelat ut sin roll. Möjligheterna att få "språkbad" i svenska i skolan och på fritiden är där mycket begränsade.
Nationalekonomen och forskaren Anders Kärnä vid Institutet för Näringslivsforskning och Örebro universitet skriver angeläget och faktaspäckat om detta i Kvartal (7 mars 2023). Hans poäng är att inspirera politiken till att hitta mer "realistiska lösningar utan skygglappar eller fromma förhoppningar."
I stället för ett navelskådande ältande och utredande och debatterande om den "misslyckade integrationen" och om hur den ska förbättras med olika tricks och påhitt så borde vi växla spår, skriver Anders Kärnä: "Hur ska ett Sverige där en stor del av befolkningen inte talar svenska fungera? Hur bör socialförsäkringar utformas om bristande språkkunskaper gör att stora delar av befolkningen har svårt att försörja sig genom eget arbete?"
Jag tilltalas av hans perspektiv. Se Sverige här och nu som hon är och som de svenska innevånarna ser ut. Det är helt fruktlöst att käbbla om vems felet är. En sådan debatt är ju också helt onödig. Helt utan koppling till arbetsmarknadspolitiken har Sverige under alltför många år haft en på tok för stor utomeuropeisk invandring. Ingen praktiskt tänkbar integrationspolitik i världen kan göra någon stor skillnad under sådana förhållanden. Utöver att kraftigt begränsa invandringen under några decennier så ska det allmänna givetvis inte ge upp när det gäller att förbättra SFI, styra upp yrkesutbildningen, utvisa kriminella och andra sådana rena hygienfaktorer. Men därutöver behövs mer av socialt ingenjörsskap och reformtänkande. Det sociala och offentliga Sverige behöver en omstart. Och det är ett grannlaga arbete. Om den svenska välfärdsstaten alltmer upplevs som en socialbyrå för den arbetsföra delen av befolkningen som inte arbetar och som inte talar svenska så kommer segregationen ut ur välfärdsstaten att bli ett växande politiskt problem.