Ingens arbete är värt 92 gånger mer än någon annan

I förra veckan kom LO:s årliga inkomstrapport. Den visar att en vd-topp tjänar lika mycket som 92 barnskötare. Nästan ofattbart stor skillnad, skriver Veronica Palm.

Efter en stund hade alla grupper enats om att lönen borda vara lika. ”Alla ska ju köpa mat och betala hyra och så”, var barnens argument, skriver Veronica Palm i dagens krönika.

Efter en stund hade alla grupper enats om att lönen borda vara lika. ”Alla ska ju köpa mat och betala hyra och så”, var barnens argument, skriver Veronica Palm i dagens krönika.

Foto: Vegard Wivestad Grøtt/TT

Krönika2023-02-25 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I veckan kom den årliga rapporten om skillnader i lön mellan kvinnor och män. För första gången sedan Sveriges kvinnoorganisationer började mäta för 15 år sedan går utvecklingen i fel riktning – bakåt. Kvinnors löner är nu 9,9 procent lägre än mäns. 

Fortfarande möter jag de som tror att det är kvinnors eget fel. Argument som att kvinnor söker sig till lågavlönade branscher är vanliga. Sanningen är snarare att branscherna är lågavlönade just för att de är kvinnodominerade. Vi lever i struktur där män som grupp värderas högre än kvinnor som grupp. 

För många år sedan hade jag en grupp 12-åringar på besök i riksdagen. De fick göra ett grupparbete kring ”Är det rimligt att en bankdirektör och en barnskötare får olika lön?” Efter en stund hade alla grupper enats om att lönen borda vara lika. ”Alla ska ju köpa mat och betala hyra och så”, var barnens argument. Några tyckte ändå att det vore rimligt att de som har ett viktigare jobb, barnskötarna, ändå får lite mer. 

I förra veckan kom LO:s årliga inkomstrapport. Den visar att en vd-topp tjänar lika mycket som 92 barnskötare. Nästan ofattbart stor skillnad. Ingen människas arbete kan vara värt 92 gånger mer än någon annan. 

Ojämlika och ojämställda löner är oanständigt varje månad när de betalas ut, men de ger också effekt för resten av livet. I Sverige finns drygt 300 000 fattigpensionärer. Närmare 70 procent av dessa är kvinnor. Landets vice statsminister, Ebba Busch, är en av de som vägrar se strukturen. Hennes svar till dessa kvinnor är ”Låg pension efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställdhet? Gör andra val, få andra resultat.”

Den som oroas över att ekonomiska orättvisor ökar, både vad gäller klass och kön, har inte mycket stöd att hämta hos regeringen. Faktum är att den enskilt största satsning i Ulf Kristerssons första statsbudget är skattesänkning för höginkomsttagare. Självklart ökar det ojämlikheten, men också ojämställdheten. Dubbelt så många män som kvinnor får del av regeringens skattesänkning. 

Den som inte, likt regeringen, vill skuldbelägga fattiga kvinnor eller ösa pengar över rika män, kan få inspiration hos Sveriges kvinnoorganisationer. De föreslår att synliggöra och åtgärda strukturella löneskillnader, skärpa sanktioner för arbetsgivare, säkerställa ett jämt uttaga av föräldraledigheten och att alla anställningar ska vara trygga och heltid som norm. Bra verktyg för att vända utvecklingen och öka sammanhållningen i ett land som blir allt mer ojämlikt och ojämställt.