Världens ledare har samlats för ännu ett klimattoppmöte – COP27. Syftet är att följa upp Parisavtalets åtaganden, så det skulle kunna vara ett kort möte. ”Inte bra” går fort att säga. Rapporter inför mötet visar att de ansträngningar länderna gjort leder till att uppvärmningen ökar med 2,5 till 3 grader, inte de 1,5 som var målet. Trots det kommer de flesta av världens stater, inklusive Sverige, till mötet i Egypten med löften om att inte göra mer än i dag.
Samtidigt drabbas allt fler. Enligt en ny studie har 96 procent av världens befolkning, medvetet eller omedvetet, upplevt den globala uppvärmningens effekter. Översvämningar, stormar, hetta och bränder.
Det går inte att blunda över att vi fuckar upp den enda jord vi har.
I veckan berättade FN:s meteorologiska institut (WMO) att allt sedan 1991 har temperaturerna i Europa ökat med mer än dubbelt så mycket som det globala snittet. I rapporten slås också fast att koldioxidutsläpp är den stora boven vad gäller Europas del av den globala uppvärmningen.
Så vad gör våra politiker åt det då? Inte tillräckligt, inte tillnärmelsevis.
I valrörelsen tävlade de om vem som vill sänka bensinpriset mest. Ett av den nya regeringens första utspelen kring statsbudgeten var en överenskommelse om just det. I valrörelsen lovade Sverigedemokraterna 10 kronor och de partier som nu bildar regering låg inte långt under i sina löften. Det blev 1 krona. Socialdemokraterna var inte sena att basunera ut det som ett svek och löftesbrott. Vänsterpartiet har redan innan gått med på minskad reduktionsplikt, alltså mer bensin för pengarna.
Nog är 1 krona ett löftesbrott om man lovade 10, men det stora brottet är att överhuvudtaget gynna den enskilt största boven i klimatpåverkan – fossila drivmedel som släpper ut koldioxid. Vi kan inte fortsätta så här. Vi måste bromsa och vända utvecklingen om det alls ska finnas någon budget att bråka om. Ja, jag vet att bilen behövs i det här landet, men det finns andra metoder att stödja hushåll som inte klarar sig utan bil. Förbättrat reseavdrag till exempel.
Alla ser och förstår att det är en osedvanligt dålig idé att generellt göra det billigare att släppa ut koldioxid. Men politiken blir allt mer kortsiktig, spelet handlar om att ”sätta dit” sin motståndare snarare än att utveckla egna förslag och rädslan för att straffas i nästa opinionsmätning är överskuggande. Även om alla ser, så finns i det läget ingen som pekar på de uppenbara felen i själva premissen för politiken. Ingen vågar säga att kejsaren är naken.