Widar Andersson: Ibland vill folk ha politiker som vill nÄgot

I dag den 13 januari hÄller riksdagen partiledardebatt.

Ulf Kristersson och Stefan Löfven leder de tvÄ partier som tampas om regeringsmakten i nÀsta val. Kommer det att mÀrkas och höras i riksdagen idag; lunkar nÄgon pÄ ett annorlunda sÀtt?

Ulf Kristersson och Stefan Löfven leder de tvÄ partier som tampas om regeringsmakten i nÀsta val. Kommer det att mÀrkas och höras i riksdagen idag; lunkar nÄgon pÄ ett annorlunda sÀtt?

Foto: Henrik Montgomery/TT

Krönika2021-01-13 06:27
Profilbild för Widar Andersson
Widar Andersson
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Det Ă€r vĂ„rsĂ€songens första debattrunda för partiledarna och det finns anledning att lyssna lite extra noga pĂ„ vad som sĂ€gs och pĂ„ hur det sĂ€gs. Visst domineras en stor del av den politiska spelplanen Ă€nnu av pandemins tvĂ„ arenor; de problem som varit och som Ă€r med smittspridning, dödsfall och stigande arbetslöshet och de möjligheter och förhoppningar som vaccinet öppnar upp för svenskar och för mĂ€nskligheten i stort. Dessa tvĂ„ arenor kommer sannolikt att prĂ€gla Ă€ven dagens partiledardebatt; konstigt vore det annars. Men det finns ocksĂ„ anledning att hĂ„lla ögonen pĂ„ annat nĂ€r ledande politiker möts för offentliga tanke- och ordutbyten i dessa dagar. 

Det jag tĂ€nker pĂ„ Ă€r att det kan vara sĂ„ att vi Ă€r pĂ„ vĂ€g mot en period dĂ„ medborgarna – politikens uppdragsgivare och finansiĂ€rer – i allt högre grad efterfrĂ„gar politiker som vill nĂ„got mer utöver att utöva politik i den vanliga lunken.

Jag har absolut inget emot politiker som knallar pÄ i den vanliga lunken. TvÀrtom sÄ Àr lunkande politiker i mina ögon en symbol för ett samhÀlle som fungerar tÀmligen bra dÀr folk i allmÀnhet kan ha visioner och planer för sina livs utveckling och förbÀttringar utan att kÀnna nÄgon större oro för att det allmÀnna med sina verksamheter, försÀkringar, bidrag och andra förmÄner ska svikta pÄ ett betÀnkligt och livspÄverkande sÀtt.

I sÄdana lÀgen upplevs politiker som vill nÄgot mycket bestÀmt ofta som risker för det goda livet. Detta har under hyfsat modern tid drabbat M (systemskifte skatte/bidragshögerut) och S (systemskifte löntagarfondsvÀnsterut) och SD (rasismnostalgihögerut).

I tider som dĂ€remot uppfattas som mer osĂ€kra och hotande sĂ„ ökar gĂ€rna efterfrĂ„gan pĂ„ politiker som vill nĂ„got annat Ă€n lunken. Jag tĂ€nker pĂ„ Göran Persson och S i 1994 Ă„rs valrörelse som fick rekordstarkt stöd för en besparings- och nedskĂ€rningspolitik för att pĂ„ sĂ„ vis rĂ€dda vĂ€lfĂ€rdsstaten pĂ„ sikt. Jag tĂ€nker pĂ„ Fredrik Reinfeldt och M som i valrörelsen 2006 fick mycket starkt stöd för jobbskatteavdrag för att pĂ„ sĂ„ vis rĂ€dda vĂ€lfĂ€rdsstaten pĂ„ sikt. Jag tĂ€nker pĂ„ Jimmie Åkesson och SD som i valrörelserna 2010, 2014 och 2018 fick ett stort och vĂ€xande stöd för att begrĂ€nsa invandringen för att pĂ„ sĂ„ vis rĂ€dda vĂ€lfĂ€rdsstaten.

I centrum dÄ som nu stÄr medborgarna och vÀlfÀrdsstaten. Det jag lyssnar efter i dagens partiledardebatt Àr inlÀgg som andas insikter om att det Àr dags att bryta den vanliga lunken för att fÄ sikt fÄ en bÀttre fason pÄ vÀlfÀrdsstaten.

LĂ€s mer om
Politiska debatter
Sverige