I riksdagsvalet tidigare på hösten det året fick Socialdemokraterna över 45 procent av rösterna. Socialdemokraternas partiledare och statsministern Ingvar Carlsson var med sin gynnsamma valvind i ryggen, tillsammans med moderaternas Carl Bildt och Marit Paulsen (senare folkparti/liberal ledamot i EU-parlamentet ), ett förtroendeskapande draglok på Ja-sidan i den folkomröstning om EU-medlemskap som genomfördes den 13 november 1994.

De röstande medborgarna gav grönt ljus för medlemskap. Drygt 52 procent röstade ja medan nästan 47 procent sa nej till EU. 

V och MP var klart mot EU och M och Folkpartiet/Liberalerna var klart för. Inom de tre andra partierna på Ja-sidan – S, C och KD – rådde smärre inbördeskrig mellan Ja och Nej. Men som sagt. När folket satte ner foten blev det Ja.

På dagen 25 år efter folkomröstningen anordnade riksdagen en EU-politisk partiledardebatt. En hel del är sig likt här och nu jämfört med hur det tedde sig för ett kvarts sekel sedan. 

Statsministern är fortfarande socialdemokrat och enligt samstämmiga opinionsundersökningar så är svenska folket fortfarande positivt till medlemskapet. Liberalerna är också fortfarande det mest EU-positiva partiet av alla. 

Sedan folkomröstningen har riksdagspartierna anpassat sig till folkviljan och inget av de nu åtta partierna driver frågan om att Sverige ska lämna EU. Sist att rätta in sig i ledet var riksdagens nyaste parti Sverigedemokraterna. 

En del annat är sig olikt jämfört med 1994. Dagens S-statsminister Stefan Löfven har runt 25 procent i opinionsstöd. Riksdagens nyaste parti är enligt opinionsmätningarna också det näst största. Den upphetsade stämningen om medlemskapet har lagt sig. Partierna bråkar om jämförelsevis små saker. Det är bra. Hälsan tiger still. Som den ska.

Upphetsningen bland medborgare och partier gäller idag helt andra samhällsområden än internationella samarbeten. Idag krigas det om invandring, integration och om mördandet och sprängandet och rånandet i de kriminella ungdomsgängen.

Det för Sverige i modern tid mycket ovana problemkomplexet invandring/kriminalitet har även – på ett helt annat sätt än EU-konflikten – visat sig ha blockskiljande och blockskapande förmågor.

Två nya block står nu mot varandra. S är störst i det ena och SD är störst i det andra blocket. Utgången är oviss. Men man är i det stora hela överens om EU. Tiden går och läker många sår.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se