Skulle frågan om ett nationellt tiggeriförbud komma upp på riksdagens bord så kan Magdalena Andersson eventuellt också tänka sig att det kan vara en vettig politik. Hon invänder mot den nya statsministerns tal om att det är nu som ett "paradigmskifte" ska genomföras i invandringsfrågan.
Enligt Magdalena Andersson skedde skiftet av paradigm redan i november 2015 genom den så kallade "tvärvändningen" då Sverige gick från en närmast gränslös öppenhet till en regim som skulle ner till lägsta tänkbara lagliga nivå på mottagandet av asylsökande. Även under partiledardebatten som genomfördes i riksdagen 26 oktober valde Magdalena Andersson en låg konfliktgrad när det gällde invandring och kriminalitet.
Hennes attityd har väckt förvåning här och där. Politiska reportrar har rapporterat om "besvikelse" över att hon inte höll en "hårdare ton" mot den nya regeringens Tidö-avtal där Ulf Kristersson på vänsterslang sägs ha lagt sig platt för SD. En tidning ringde runt till S-redaktörer för att få reaktioner på Magdalena Anderssons förhållningssätt: "Är det inte som att hon säger att SD har haft rätt?"; så löd en av frågorna att reagera på.
Det Andersson gör är faktiskt inget märkligt alls. Men jag förstår att det kan synas märkligt för den som tror att S är av ungefär samma stuk som V, C och MP när det kommer till samhällets grundläggande ordningsfrågor. Att stå upp för en restriktiv och stram invandringspolitik är tvärtom ett klassiskt kännetecken för socialdemokratin och för LO-facket. Det är nämligen så kallade okvalificerade arbetare som lever mest oskyddat på arbetsmarknaden och som därför löper störst risker att konkurreras ut av låglönekonkurrens från invandrare.
Till detta adderas gangsterkriminalitetens framfart runt om i Sverige; en utveckling som drivs av unga män som är födda i Sverige av invandrade föräldrar och som i allt väsentligt drabbar hårt slitande förortsbor som försöker skaffa sig ordning och trygghet i sitt nya hemland. S-ledningen vet att den här utvecklingen måste få ett slut. Därför kommer S sannolikt söka strid och stöd för en bättre välfärds- och socialpolitik samtidigt som man kommer att ge sitt tysta eller uttalade stöd för att begränsa invandringen och för att få stopp på gangstermorden. Då kan Sverige bli lite mer som Sverige; som Magdalena Andersson brukar säga.