Ett av mina första jobb efter gymnasiet var som vikarie på Junibackens förskola i Ryd. En klassisk stor förskola med då fem avdelningar. Hur det är där nu vet jag inte.
Vad jag däremot nästan med säkerhet kan säga är att personalen på Junibacken och på alla andra förskolor har ett stressigare jobb än vad jag hade som nyutbildad barnskötare på 90-talet.
Correns granskning av förskolan bekräftar min misstanke. Stora barngrupper, hög sjukfrånvaro och stressade pedagoger är vardag. 621 pedagoger svarade på Correns enkät. Det är nästan hälften av personalstyrkan i Linköpings förskolor.
Av dessa sa 487 att de någon gång det senaste året har funderat på att säga upp sig. Det är alltså nästan åtta av tio av de svarande pedagogerna. Trots att flera vittnar om att de älskar sitt jobb.
”Det här är världens bästa jobb. Men när jag kommer hem är jag klippt slut”, säger en av pedagogerna till Corren.
Jag kan inte annat än hålla med. Det finns väl inget annat jobb där man får spontana kramar när man kommer på morgonen? Men kramar, hur mysiga de än är, kan inte väga upp för dålig lön, stora barngrupper och få kollegor.
Förskola är en central del av välfärden. Den är en förutsättning för att föräldrar ska kunna jobba och den är en del av den sammanhållna skolan med en egen läroplan.
Men framför allt är den till för barnen. För att de ska få en rolig, lärorik och trygg plats utanför hemmet. Barn är egna individer med egna rättigheter. En sådan rättighet är att få ta del i samhället på sina villkor.
För det lilla barnet innebär det att utforska sin närhet och bygga sociala relationer som inte är beroende av familjen. Det gäller alla barn, också de som inte har svenska som aktivt språk i hemmet och barnet vars mamma eller pappa är föräldraledig och därför är hemma med en liten bebis. För att förskolan ska orka ta emot syskon till nyfödda och barn som kräver extra stöd, exempelvis i språkutvecklingen, så måste det finnas tillräckligt med personal.
Det finns inga genvägar. Det går inte att effektivisera tröstande efter lämning eller rationalisera spontana samtal runt mellanmålet. Om varje barn ska bli sett och få en rolig, lärorik och trygg dag på förskolan så måste förskolan ha fler pedagoger.
Att inte prioritera förskolan är att svika de förskollärare och barnskötare som slår knut på sig själva för att ge varje barn en bra dag och att svika föräldrarna som lämnar det värdefullaste de har i personalens vård.
Och det är att svika barnen. Barn är inte bara framtiden – de är här och nu.
Veronica Palm är politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten.