Han har filmats då han tar kokain på en fest. Expressen har publicerat filmen.
Ur ett parti- och maktpolitiskt perspektiv är filmen om Darko som skickades till Expressen betydligt mer intressant än Darko själv. De interna intrigerna och bråken i SD sätter en bild av ett instabilt parti där maktkamper och knivhugg i ryggen - i form av till exempel filmer på partivänner i knepiga lägen som skickas in till media - är legio.
De som varit aktiva i SD under många år har alla märkts och påverkats av det tuffa interna klimatet samtidigt som de säkerligen svetsats samman av sammandrabbningar med vänsterextremister ute på gator och torg. De har vant sig att leva med ständiga konflikter och personpåhopp och de har lärt sig den hårda vägen att inte våga lita på partivänner. (Detta är i och för sig inte något som i sak skiljer ut SD från andra partier. Det är i det egna partiet - i kamp med andra personer i partiet - som striden står om uppdragen och om partiledningens gunster. Skillnaden är att SD ännu är kvar på en mer primitiv nivå där personbråken och motsättningarna oftare hamnar i Expressen så att säga.)
Väljarna i allmänhet påverkas inte så mycket av de här interna bråken. SD ligger stadigt runt 20 procent i de nationella opinionsundersökningarna. Partiledaren Jimmie Åkesson är mycket populär och flera regeringars misskötsel av invandringspolitiken, tiggerifrågan och gängkriminaliteten har fått väljare att strömma till från S, från M, och från soffan.
SD: s instabilitet är däremot en mycket försvårande omständighet för eventuella samarbetspartner till SD. Jag förstår moderatledaren Ulf Kristerssons våndor inför vad som kanske komma skall. Som landet nu ligger är Kristersson i rollen som utmanande regeringsbildare i behov av att kunna lita på SD i avgörande omröstningar i riksdagen. Själva litandet i sig själv är nog inga större problem. Det Kristersson däremot säkerligen oroar sig för är att - om han skulle väljas till statsminister efter nästa val med hjälp av SD: s röster - han ofta kommer att jagas av frågor om "hur det känns att regera med stöd av ett parti där den säger det och den säger detta om det och detta?" Media kommer att vara superaktiva vid ett sådant läge.
Filmen om Darko Mamkovic är därmed ett slags film om Jimmie Åkesson. Ska Åkesson kunna ta SD till en roll som stödparti åt en regering så vill det till att han får stopp på angiverilusten och filmfrossan i sina bakre led.