Linköpingsbon Muharrem Demirok valdes till partiledare den 2 februari i år. Han efterträdde då Annie Lööf som envetet och med viss framgång stöpte om Centerpartiet till ett profilerat och mycket liberalt identitetspolitiskt parti med nära band till de rödgröna partierna.
Lööfs framgång hade dock ett pris. Under några av Lööfs sista år som partiledare var fixeringen vid henne som person smått extrem. Många av de nya väljarna upplevde nog att de gick med i "Annie Lööf" medan de gamla väljarna som gick till andra partier nog kände att de lämnade Centerpartiet. När Lööf försvann från partiledarposten så förlorade partiet Annie-väljarna. Och Demirok tycks inte vara ute efter att återföra Centerpartiet till borgerligheten; vilket eventuellt skulle kunna få några gamla centerpartister att återvända.
Demirok har ingen lätt resa i sina försök att försöka göra Centerpartiet relevant för bredare grupper av väljare. Han gör det också – kan jag tycka – onödigt svårt för sig.
För en dryg vecka sedan var han gäst i SVT:s intervjuprogram "30 minuter". Programledaren Camilla Kvartoft frågade honom om han höll med statsminister Ulf Kristersson om att en alltför stor invandring under för lång tid starkt hade bidragit till den våldsamma kriminella utvecklingen i Sverige? Muharrem Demirok vägrade att svara. Camilla Kvartoft ställde samma fråga, i ett antal varianter, utan att Demirok svarade. Det har jag svårt att förstå.
Varför inte bara säga att jo, invandringen var för omfattande, integrationen räckte inte till och segregationen förvärrades. Vilket alla partier – utom SD – förstås har ett ansvar för. Centerpartiet var en del av det som gick fel. Vilket inte betyder att det måste vara fel på invandring i sig själv och vilket inte alls betyder att invandrare är mer kriminella per se.
Muharrem Demirok tycks också vilja hålla fast vid den låtsaspolitiska värld där SD inte finns. Låtsasvärlden "Breda mitten" hölls vid liv enbart av Annie Lööfs starka personlighet. När Lööf gick så gick också låtsasvärlden. Muharrem Demirok behöver gå in i den riktiga världen. Och där finns ett val mellan M och S. Ett svårt val förstås. Men vill Demirok vara på den sida där SD inte är så behöver han ta med sig C till S. Det kan gå åt helsike i alla fall. Men då finns det i vart fall en begriplig logik i hans politik.