Det känns som om blockbyggandet pågår alltmer målinriktat i riksdagen. Vid riksdagens partiledardebatt förra veckan talade KD: s Ebba Busch Thor  frankt om sina motståndare som  "Januaripartierna" (inklusive Vänsterpartiet). Ebba Busch Thor visade inte med en enda min eller ett enda ord några känslor inför att regeringsblocket Januaripartierna till två femtedelar består av forna regeringskollegor till henne. 

Utan att behöva ödsla särskilt många ord på saken så gjorde Ebba Busch Thor det solklart att  Januaripartierna i hennes ögon  ett regeringsblock som var "skadligt för Sverige" och som därför ska bort "senast vid valet 2022."

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson var å sin sida tydligare än vanligt med att Moderaterna tänker "samla stöd i riksdagen för en annan politik än regeringens". Han underströk vid flera tillfällen att det är "riksdagen som bestämmer." Jimmie Åkesson i SD avstod för sin del från att ta replik på Ulf Kristerssons anförande. 

Att M, KD och SD skulle kunna utgöra ett block med ambitionen att utmana Januaripartierna om regeringsmakten är numer mer eller mindre ett faktum. Vilket gör det allt mindre kontroversiellt i allmänborgerliga väljargrupper. 

Statsminister Stefan Löfven var på sin kant mer offensiv och tydlig i sin roll som ansvarig ledare för januariavtalets genomförande. För första gången – i vart fall som jag har uppfattat det– stod han upp och var uttalat "stolt över januariavtalet."  

I mina ögon är detta den enda rimliga hållningen. Jag tvekar över det långsiktigt kloka i den liberala giren som oundvikligt följer med att låta MP, L och C ha stort inflytande på politiken. Att lämna den konservativa flanken mer eller mindre utan gränskontroller är mycket riskabelt för Socialdemokraterna. 

Men har partiet nu bestämt sig för att göra ett allvarligt och realpolitiskt test av Januariavtalets förmåga att leverera ett regeringsdugligt antal röster vid nästa riksdagsval så är det enda raka och relevanta att S-ledaren står upp för helheten på ett rakryggat sätt. Vilket Stefan Löfven gjorde i partiledardebatten.

Den mest kritiska frågan för S är den liberalt lättsinniga invandringspolitiken i januariavtalet. Vilket inte minst centerledaren Annie Lööf förstår. Lööf och C behöver komma S och Löfven till mötes. Annars kan allt braka och vad händer då med C?

Annie Lööf konstaterade att Sveriges invandringspolitik inte i stort kan "avvika från andra näraliggande länders politik." Så är det. Annie Lööf behöver hjälpa Stefan Löfven så att han kan bedriva en sådan stram politik som i så fall krävs. 

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se