Det är en vanlig uppfattning bland vissa politiska partier att bilismens enda nackdel är dess avgaser. Så uttalar sig exempelvis Julie Tran, regionråd för C i Östergötland i ÖC den 22 juni vid samtal med Gunnar Gustavsson MP. För en regionpolitiker måste det vara av intresse att se bilismens hela kostnadsbild.
På nationell nivå har man beräknat kostnaden för de sjukdomar som det utbredda bilåkandet bidrar till. Det gäller:
– trafikbuller, som höjer blodtryck och stress. Trafikbuller stör över två miljon människor i Sverige enligt olika offentliga utredningar, exempelvis Miljöhälsorapport. Folkhälsomyndigheten och Karolinska Institutet 2019.
– alstrandet av partiklarna från gummidäck och asfalt, som skadar människors lungor, hjärta och når till och med in i blodbanan och bromsar barns kognitiva utveckling. Karolinska Institutet 2021.
– trafikolyckor – risken att skadas i bil är hundra gånger större än i tåg eller buss, räknat per personkilometer. Flera hundra människor dödas årligen och tusentals skadas i vårt land i trafikolyckor. Samhällskostnaderna för trafikolyckor beräknades år 2005 till 20 miljarder kronor. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap 2009.
– motverkande av fysisk rörelse – massbilismen är en av orsakerna till västerlandets stillasittandets sjukdomar och medföljande viktrubbningar som i Sverige år 2016 kostade 48 miljarder kronor i sjukvårdkostnader. Kollektivtrafikanter och cyklister rör sig betydligt mer än bilister. Institutet för Hälso - och sjukvårdsekonomi 2088:3, Kommittédirektiv 2020:40 Regeringen.
Regionernas största uppgift är att bedriva hälso- och sjukvård. I vår region uppgår dessa kostnader till cirka 20 miljarder kronor per år. Regionen ansvarar även för kollektivtrafiken vars kostnader är cirka 1 miljard kronor.
Om det kollektiva resandet skulle öka sin andel av de motoriserade resandet till förslagsvis 50 procent skulle det kunna sänka sjukvårdskostnaderna även i Östergötland. 2014 var det kollektiva resandet bara cirka 20 procent av allt motoriserat resande. Det finns således en stor potential att öka kollektivtrafikens andel. Att bättre utnyttja de regionala järnvägarna mot Åtvidaberg och Kisa vore ett sätt. Fram till 2003 kunde man ta Stångådalsbanan till exempelvis Bestorp. Det tåget var ofta fullt av resenärer, men turerna drogs in av trångsynthet. Med ett vidare perspektiv kan en satsning på kollektiva resor minska kostnaderna för sjukvården.