Svar på ledarkrönikan "LL-politikerna saknar en gemensam ideologisk bas" (23/9):
Linköpingslistan (LL) står för något nytt inom kommunpolitiken i Linköping. Vi samlar medborgare som är socialliberala, socialkonservativa och socialdemokrater. Gustavssons påstående om ideologilöshet stämmer inte. Den gemensamma nämnaren är betoning av kommunens sociala ansvar, förskola, skola, äldreomsorg. Vi prioriterar därför satsningar på dessa områden framför att fortsätta med att bygga upp substans och samla pengar på hög. LL inför också en ny metod när det gäller att tillsätta halv- och heltidsuppdrag. Vi tar stor hänsyn till sakkunskap och erfarenhet inom det aktuella området, partipolitisk erfarenhet som merit tonas ned. Inom LL kommer det inte vara möjligt att externt och internt kampanja sig till en post kommunalråd eller ordförande i ett kommunalt bolag om man inte tydligt visat att man har erfarenhet och kompetens inom ansvarsområdet. Denna kampanjtrafik utgör i dag ett stort problem inom de borgerliga (M-KD-L) rikspartierna i Linköping. En kultur som Christian Gustavsson själv varit en del av, mer om detta senare.
Vi menar att man överbetonar ideologiska skillnader i kommunpolitiken. Det rör sig ofta om att förvalta verksamheter inom ramen för en lagstiftning, där ideologi och värderingar redan kommit till uttryck. Det går sällan att härleda en ståndpunkt i en kommunpolitisk fråga till en specifik ideologi. Vad är höger-vänster skiljelinjen i frågor som Tinnis, Trädgårdsföreningens utveckling, Kungsbergsskolans bevarande, mer resurser till förskolan, funktionsnedsatta eller fler äldreboenden. I de tre första fallen saknas ideologisk koppling över huvud taget i de tre senare styr lagstiftningen. Till stor del handlar kommunpolitik om att lösa problem för medborgarna. Detta är fokus för LL.
Vad gäller mitt företags hyresavtal med Linköpings kommun har de sedan 1988 alltid inneburit lösningen på problem. Hyresavtalen och upphandlingarna går att syna och man kan då konstatera att det inte bara inneburit lösningen på problem utan därtill inneburit ekonomiska vinster för kommunen.
Vad gäller ”svårt att samarbeta”, är det bra att Gustavsson tar upp frågan. Efter valet 2018 träffade jag ett avtal med M om att segregationen skulle brytas i Linköping. Detta genom en omfattande arbetsmarknadspolitisk satsning omfattande lönearbete, erbjudande om arbete skulle riktas till 800 personer och genomföras inom ramen för ett kommunalt bolag typ Samhall. När alla fått sina kommunalrådsposter beslutade av fullmäktige bröt M avtalet. Som aktiv M-politiker var Christian Gustavsson en del av detta fulspel. Detta är huvudorsaken till att jag inte kände mig hemma inom alliansen. Jag är skolad inom näringslivet där kravet på att hålla avtal är starkt. Vi företagare har svårt att ”samarbeta” med personer som bryter viktiga avtal.
I 32-års ålder ställer sig Christan Gustavsson 2010 upp i församlingen och menar att det är han som ska vara kommunstyrelsens ordförande och leda Linköpings kommun med 10 000 anställda och en omsättning om 10 miljarder (dagens penningvärde). Han har ingen erfarenhet från att driva verksamheter, ingen vidare ekonomisk sakkunskap.
I åtta år kan Gustavsson sedan försörja sig på en kommunalrådslön om 77 000 kronor/månad (dagens penningvärde). Christian Gustavsson är ett bra exempel på just den politikertyp vi inom LL inte vill veta av.
Till skillnad från en del andra kan jag särskilja det privata intresset från vad som ligget i det allmänna intresset.
Michael Cocozza, Linköpingslistan