I protest mot Turkiets orimliga krav på Sverige kring Natoansökan hängde någon upp en Erdogandocka i en stolpe. Fruktansvärt smaklöst, men helt lagligt i en demokrati. Precis som rondellhundar avbildade som profeten Mohammed. Smaklöst och provokativt, men lagligt.
Tilltaget med dockan hade kunnat passera utan större uppmärksamhet om inte landets statsminister ägnar sig åt att slå knut på sig själv för att vara Turkiet till lags. Ulf Kristersson fördömer agerandet med ord som ”mycket allvarligt” och ”sabotage”. I och med det går statsministern ut på djupt vatten. Yttrandefriheten är central för demokratin, precis som att inte utlämna valfri kurd som Erdogan anser misshaglig.
Men det slutar inte där. Kristerssons uttalande är det första efter valet som får Jimmie Åkesson att offentligt kritisera den statsminister han tillsatt. Och när statsministern sedan kritiserar att den högerextrema hatpredikanten Rasmus Paludan bränner koranen utanför Turkiets ambassad, då ryter Åkesson ifrån rejält. Men den som tittar närmare på vad han anser vara ”mycket, mycket bekymmersamt” är det inte yttrandefrihet som står i centrum.
Där Sverigedemokraternas partiledare själv formulerar sig, på hans facebooksida, förklarar han för sina sympatisörer att det är statsministerns ”undfallenhet gentemot islamistiska krafter” han kritiserar med anledning av att ”Sverige har ett inhemskt islamist-hot”. Kort sagt, han tar chansen att nyttja koranbränningen till att slå mot människor som har en tro han själv inte gillar.
När det sedan kommer fram att det är en programledare för SD:s mediekanal Riks som står bakom hela jippot med Paludan så slingrar Åkesson sig. En av partiets främsta kommunikatörer, som onekligen borde veta vad som ska kommuniceras, fixar polistillstånd och betalar flygbiljett för den kända koranbrännaren. På frågan om det är något mer han ska fixa inför showen svarar Paludan att han vill ha en megafon och en koran också.
Nej, Sverigedemokraterna är inte som vilket annat parti som helst. De är den parlamentariska grenen av den breda nationalistiska rörelsen. Det betyder inte att alla som röstat på partiet är rasister, absolut inte. Många trodde kanske att de skulle få sänkta bensinpriser och lite mindre invandring. Innan valet var det ju det Åkesson ägnade sin tid åt.
Nu ligger fokus åter igen på partiets kärna – identitetspolitiken och att underblåsa hat och konflikter. Syftet är tveklöst att splittra vårt land för att enligt teorin "söndra och härska" få stöd för en allt med nationalistisk agenda.